Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 EEIK AÜEELIUS
den korta öfversikten: där fanns en likartad berättelse förut
af honom återgifven. Och att vi då läsa en dylik öfversikt
hos Matteus i stället för den konkreta berättelsen midt i
ett eljes med Markus lika sammanhang, det visar — menar
jag — att det är Mattens som läst Markus och som här
omgestaltar efter sitt behof och sin plan icke tvärtom. Här
är en ’skiss’ hos Matt., som tydligt visar hans sekundära
karaktär, och den är blott en bland flera af liknande art.
Mattei anordning af stoffet på åtskilliga punkter ger oss
samma bild. Matt. har ju i kap. 8 och 9 en serie
underberättelser; de flesta återfinnas på olika ställen hos Markus.
År det verkligen Markus, som här öser ur Matteus? I så
fall står man inför en allvarlig svårighet. Af bl. a. en del
stoff inom Matt. 8 och 9 har Markus då satt ihop ett
egendomligt stycke — egendomligt, därför att just detta stycke
hos Markus föreligger i en harmonisk stopning: nämligen
skildringen af en dags händelser i Kapernaum, så som vi
läsa den i Markus’ kap. 1. I sin omedelbara anslutning till
kallelsen af de första lärjungarne ger onekligen detta
sammanhang hos Mark., när man ger akt på dess fortlöpande
tenor och dess fasta tidsram, just en naturlig bild af en
primär berättelse. Och vi kunna lättare förstå, hur l:ste
evangelisten ur detta och andra kap. hos Markus
samlat sin underberättelse-cykel i 8 och 9 efter rent
saklig synpunkt.
3. Förf. erkänner själf, att de i Matt.-ev.
förekommande dublettutsagorna synas motsäga Matt.-ev:s enhetlighet.
Men han möter genast denna invändning med fastslåendet
af möjligheten, "att Jesus vid olika tillfällen kunnat uttala
samma tanke". "Varför skulle Jesus icke kunnat mer än
en gång ha uttalat en sådan tanke som denna: ’Jag har
behag till barmhärtighet och icke till offer’ (9:13 och 12: 7)
eller ’Den som har, åt honom skall varda givet, så att
han får över nog, men den som icke har; från honom skall
tagas också det han har’ (13:12 och 25:29)." "Icke var
det blott vid ett tillfälle, som begäran om tecken ställdes
till Jesus. Varför skulle då Jesus icke mer än en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
