Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN LITURGISKA UTVECKLINGENS FAKTORER
309
slags andliga skyddsområden österut. Koncessionerna på
liturgiskt område inom dessa avsevärda territorier bevisa
otvivelaktigt en rätt vittgående tolerans gent emot liturgiska
lokaltraditioner. Däremot är de olika landskyrkornas
inordnande under papalsystemet ett villkor, varifrån ingen dispens
gives. Härav följer ostridigt, att de liturgiska frågorna icke
få samma dominerande betydelse inom det romerska
kyrkoområdet som inom det ortodoxa. Denna relativa frihet i
liturgiska frågor bildar en anknytningspunkt för
protestantismen, som icke endast tolererar folkspråket i liturgien, utan
rent av fordrar detsamma.
Vidare bör bemärkas, att den inom de lutherska kyrkorna
vanliga förbindelsen mellan de homiletiska och liturgiska
momenten icke förekommer inom romerskt område,
åtminstone icke principiellt. Rom bestämmer nämligen det
liturgiska handlandets begrepp på annat sätt, än som sker hos
protestantismen.
De båda katolska kyrkorna ha gent emot de
protestantiska det utmärkande kännetecknet, att kultens tyngdpunkt
ligger på det liturgiska momentet, men icke på det
homiletiska. Båda kyrkorna betrakta mässoffret såsom det
viktigaste inom kulten; i fråga om den ortodoxa kyrkan saknas
också, praktiskt taget, predikan. Detsamma gäller i stort
sett visserligen även om den romerska, men en reservation
bör dock göras. Tridentinum fastslår kyrkans homiletiska
och kateketiska plikt; detta innebär ju endast en
auktorisa-tion av medeltidens kyrkliga praxis, där namnen Bernhard
av Clairvaux och Berthold av Regensburg alltid skola intaga
sin obestridda rangplats inom predikans historia. Denna
tradition bibehåller sig alltfort ännu i våra dagar sålunda, att
predikan visserligen är utesluten från högmässan, men
däremot förekommer rätt ofta vid de mindre gudstjänsterna,
aftonsång etc. Denna rikligare användning av predikan är
emellertid delvis ett utslag av den starka klerikala
tendensen: potestas docendi fattas nämligen icke såsom hörande till
potestas ordinis utan till potestas jurisdictionis. Den
homiletiska och kateketiska funktionen är nämligen en potestas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
