Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BETYDELSEN AV ORDET »SELA»
341
het säga, och därmed nöja sig de flesta (Jmf. t. ex. Duhm
XXXI).
I en utförlig undersökning i Z. f. d. A. W. 1896 försöker
B. Jacob dock nå ut över detta non liquet. Stödande sig
på det faktum, att en stor del psalmer användes i den judiska
tempelliturgin, söker han utforska vilken roll de psalmer; i
vilka sela förekommer, hade däri för att sålunda vinna en
utgångspunkt för bestämmandet av dotta ords betydelse.
Oaktat vår kunskap om ceremonierna vid den judiska
tempelgudstjänsten är mycket ringa och de upplysningar
litteraturen ger, från relativt sen tid, tror sig Jacob kunna göra
viktiga slutsatser just på grund av notiserna i den senjudiska
litteraturen. Hans resultat är i korthet det, att sela varit
en teknisk term i den judiska tempelliturgien, men att dess
betydelse avsiktligt hemlighållits av prästerna och efter
templets förstöring gått i graven med dem. Genom att
undersöka de psalmer, som säkrast hört till tempelagendan, de som
"sjöngos av leviterna vid morgontamiden", och ceremonielet
därvid sådant det skildras i Mischna Tamid IV 4, kommer
han vidare till den slutsatsen, att sela i dessa psalmer anger
avbrottet, pausen, i leviternas sång, varunder folket kastade
sig ner för att bedja. Detta resultat har sin tillämpning på
alla séj/a-psalmer. Deras plats har varit i liturgien, och sela
markerar antingen ett avbrott i sången, eller ett för
liturgiskt bruk avsett parti av psalmen. Att det saknas i
ma-’alot- (ps. 120—134) och hallei- (113—118) psalmerna, trots att
de säkert användes i liturgin, beror då på att dessa antingen
sjöngos i en följd eller psalm för psalm med avbrott mellan varje.
Man undgår knappast känslan att Jacobs förklaring är
osannolik. Framför allt kan man invända, att namnet på en
dagligen iakttagen ceremoni bort vara känt för samtiden och
åtminstone på något sätt antytt i de visserligen
knapphändiga liturgiska notiser, som finnas i behåll. Därtill kommer,
att de s. k. tamidpsalmerna, på vilka Jacob grundar sin
hypotes, inte betecknas som sådana i den hebreiska texten. Ett
undantag är sabbatspsalmen 92. LXX anger ps. 24 för
söndag, 48 för måndag, 94 för onsdag, 93 för fredag, senare över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
