Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BETYDELSEN AV ORDET "SELA*
347
detta öde i M, redan under tiden före LXX. Det av LXX
(cod. B) bevarade sela’t i ps. 80: 8 är tydligen en rest av
sela vid omkvädet på alla tre ställen v. 4, 8, 20.
Pä grund av ovanstående iakttagelser nödgas man i
sela se ett tecken på omkvädet. I de flesta fall föregår det
refrängen. Synbarligen har detta varit fallet även i ps. 39,
där sela nu står i slutet av versen i st. f. i dess mitt, och
i ps. 46. Detta antagande stödes av LXX, som aldrig har
sela i slutet av en psalm (Jacob s. 133). Eesultatet är, att
sela i dessa psalmer anger omkvädets begynnande.
Ser man närmare efter, finner man dock genast både
omkväden utan sela (ps. 42/43, 56, 49 och 57) och sela utan
refräng (49 och 57). Det gäller därför att söka närmare
bestämma förhållandet mellan sela och omkvädet.
Naturligtvis bör man då utgå ifrån den roll omkvädet har i den
levande, enkla folksången. Före revolutionen hade man i
städerna det närmaste exemplet i de ryska soldatvisorna1
Ledaren sjunger solo-strofens text, manskapet faller in i
refrängen, som ytterligare ackompanjeras med visslingar och
buller. Att detta är det allmänna sättet att sjunga folkvisor
kan lätt bestyrkas med exempel från de mest olika folk.
Föredraget av de finska folkvisorna är genomgående växelsång
mellan ledare och kör. I ringlekarna är kören dels en- dels
flerstämmig och består av alla deltagare, vid de episka
sångernas föredrag har dess roll på en del orten tillfallit en enda
person. (Jmf. Niemi, Kalevalan selityksiä 1910, sid. 224). Idet
gamla Grekland möter växelsången som den konstform, ur vil-,
ken tragedin utvecklats. (Baumgarten etc, Die hellenisch e
Kultur3 1913, sid. 469. — Emot denna uppfattning dock
Edv. Lehmann, Inledning till rel. vet. 1914^ sid. 189.
Växelsången sättes dock icke ifråga). Bland alla primitiva folk är
företeelsen så utbredd (H. Schurtz, Urgeschichte der Kultur
kap. V: 2 fisk. öv., sid. 576 ff.), att man tvingas att tänka sig,
att de israelitiska sångerna utförts på enahanda sätt.
I själva verket kunna vi som stöd för denna uppfattning
anföra ställen ur Gamla testamentet. Ett sådant är Ex.
1 i Finland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
