Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTEEATUKANMÄLAN
367
varit betsämmande för förf. Även med hänsyn till det
traditionella stoffurvalet har han känt sig rätt obunden, så att han
dels utelämnat ett flertal av de gängse berättelserna eller delar
därav, dels medtagit stoff, som förut ej brukat förekomma i
de bibliska historierna. Säkerligen har också härvid orsaken
varit, att han velat genom att utvälja det för barnen bäst
avpassade och mest värdefulla göra sin bok till en verklig
barnbok. Att uppenbarligen dessutom ett »historiskt» motiv
medverkat, kommer jag i annat sammanhang att påpeka. Rent
principiellt anser jag, att det är en förtjänst hos förf. att han
sålunda ställt sig fri såväl till den bibliska texten som till det
traditionella stoffet. Bibeltexten, även i de vanliga bibliska
berättelserna, är ofta till formen svårfattlig för barnen vid den
ålder, då de först få läsa sin biblisk historia, varför texten
behöver läggas till rätta för dem. Och det brukliga
biblisk-historiska stoffet behöver nog en kritisk granskning både från
pedagogisk och teologisk synpunkt.
Hur har nu förf. lyckats i sina intentioner? Först: hur har
han förmått genomföra sin avsikt att i sin bok tillämpa den
nyare bibelforskningens resultat? Jag tror, att man som
allmänt svar härpå utan tvekan kan säga, att han visat ett gott
omdöme, när det gällt att avgöra, vad som bör betraktas som
vetenskapens resultat. Han har också i allmänhet bakom sig
en den bästa auktoritet. Den läsare av hans bok; som förut
är förtrogen med Staves båda ovan nämnda böcker, märker snart,
i hur hög grad förf. både i totaluppfattningen och i detaljer är
beroende av dessa arbeten. I ett fall har emellertid förf.
överraskat mig. Det gäller stycket »Nehemja och Esra» (s. 66 f.),
där han låter Nehemja vara den som först återvänder till
Jerusalem. Då trots dennes verksamhet hedendomen sedemera
alltjämt hotade, »kom räddningen från Babel» genom Esra.
Nu finns det ju en modern hypotes, som underkänner den
bibliska framställningen och tänker sig saken ungefär på detta
sätt. Att i en biblisk historia för barndomsskolor avvika från
den bibliska traditionen och ansluta sig till en ännu så omstridd
hypotes synes mig dock förhastat och stämmer i alla händelser
inte med den försiktighet, som eljest iakttagits i boken.
(Staves ordval i hans Israels historia för folkskolan är också,
troligen med, avsikt, sådant, att det tillåter bägge tolkningarna,
ja, genom rubriken »Esra ochNehemja» snarast leder tankarna
i den vanliga riktningen.) Å andra sidan synes mig förf. ha
varit väl traditionell, då han utan vidare lägger psalm 51 i
Davids mun, så att ett utdrag ur psalmen helt oförmedlat inryckes
i berättelsen om Davids fall och upprättelse (s. 42).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
