Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKLIG SEDVANERÄTT
83
Kahl ger följande sammanfattande förklaring: "Das
Kir-chenreeht ist, soweit es Gegenstände von an sich
privat-rechtlicher Natur betrifft, oder das Rechtsverhältnis der
Kirehen zum Staate und untereinander zum Inhalte hat,
lediglich ein Bestandteil des im Staate geltenden privaten
oder öfifentlichen Rechts". Men kyrkorätten är tillika en
självständig del av rättssystemet, "soweit es die nach
Gegenstand und Wirksamkeit sowie in den Mittein ihrer
Durchfürung auf das innerkirchliche Gebiet sich beschränkende
selbsterzeugte Gemeinschaftsordnung der Kirehe zum Inhalt
hat". Man kan så tillvida alltjämt tala om en motsättning
mellan kyrklig och världslig rätt, en dualism, en jus utrumque,
inom rättssystemet. Man måste nämligen anse rätten ej
endast vara ett med staten förbundet begrepp, den måste
även kunna tänkas utan staten. På det rent kyrkliga
området måste kyrkan kunna vara självständig och därmed
också kyrkans rätt självständig. Ja, även om ej denna
princip är i författningen uttryckligen erkänd, så måste den
likväl gälla: Kahl anser detta vara en livsprincip hos den
moderna staten överhuvud. Om man därför talar om en
autonom kyrkorätt, så kan man göra detta i den meningen,
att kyrkans rätt att lagstifta ingalunda är härledd, ingalunda
blott ett underordnat slag av denna statens egna rätt, utan
en yttring av en ursprunglig och självständig förmåga inom
kyrkan att själv utbilda sin rätt, på ett område nämligen
där statens befogenhet ej får göra sig gällande. Inom detta
begränsade område är kyrkan sin egen herre, även om man
kan tala om en statens uppsiktsrätt över henne. Men
härigenom inskränkes ej själva autonomien, utan de kyrkliga
förordningarna få sin giltighet så att säga garanterade på
borgerligt område.1
Härmed besläktade tankar möta vi i Puchtas teori om
den kyrkliga sedvanerätten. För Puchta är den kyrkliga
sedvanerätten nära nog något helt annat än den världsliga,
och man får den uppfattningen, att han överhuvud förnekar
möjligheten av denna rätt; men det är ej så. Vad han för-
1 Kahl, a. a. sid. 116 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
