Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKLIG SEDVANERÄTT
87
tresse att konstatera, huru de evangeliska kyrkoordningarna
i början av reformationstiden efter det av Luther givna
föredömet överlämnade mycket till församligen att själv
bestämma. Givetvis var detta också vida klokare än att träffa
anordningar, som ej voro lämpliga, eller som ej utan
svårighet kunde genomföras.1 Man hade även en tydlig
strävan att ej såra samvetena. Men med tiden ökades
alltmer kyrkans lagar, friheten inskränktes och, vad som eljes
skulle varit helt naturligt, kändes mången gång som ett
besvärligt tryck. Därför uppstod en reaktion inom församlingarna
mot kyrkolagen; det är sedvanerätten, som nu bildar sig
och upptar striden med den skrivna lagen. För
myndigheterna var det ej alltid lätt att avslå församlingarnas sålunda
uttryckta önskningar. Consistoriales i Pommern erhöllo t. ex.
den befallningen att noga taga vara på sådana
consuetudi-nes, som på den ena eller andra orten voro införda emot
kyrkoordningens bestämmelser — och heter det
uttryckligen: "es dabei soll gelassen werden".2 Genom lagstiftarens
formliga gillande övergingo dessa sedvanor till att bliva en
del av den fastställda kyrkoordningen: sedvanerätten har
upphört i förevarande fall. Detta har ej skett endast genom
att den skriftligen upptecknats, ty först då blir den
kyrkliga sedvanerätten lagrätt, när den uttryckligen föreskrives
av den lagstiftande makten som norm.3 -
Till denna ovan framställda skillnad rörande
sedvanerätten mellan de båda kyrkorna, den katolska och den pro-
1 Jfr härvidlag Luthers uttalande i deutsche Messe 1526:
»Ord-nung ist eyn eusserlich ding, sie sey wie gut sie will, so känn sie
ynn misbrauch geratten. Denn aber ists nicht mehr eyn ordnung,
sondern eyn unordnung, darumb stehet und gilt keyne ordnung, von
yhr selbs etwas, wie bis her die Bepstliche ordnunge geachtet sind
gewesen, sondern aller ordnunge leben, wirde, krafft und tugent, ist
der rechte brauch, sonst gilt sie und taug gar nichts». Friedberg,
Emil. Lehrbuch des katholischen und evangelischen Kirchenrechts/5
Leipzig 1909. Sid. 149, noten 6.
2 Ur »Landtagsabschied» år 1614, se Jacobson, a. a. sid. 71.
n Vering, Friedrich H. Lehrbuch des katholischen, orientalischen
und protestantischen Kirchenrechts. Freiburg i. B. 1893. Sid. 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
