Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
OSCAE HIPPEL
testantiska, skola vi sedermera närmare återkomma, då vi
betrakta sedvanerättens karaktär och förutsättningar. Nu
hava vi emellertid att ifrån denna excurs taga upp Scheurls
kritik av Puchtas teorier.
Scheurl ställer sig på den rättshistoriska skolans
ståndpunkt i avseende på sedvanerätten överhuvud. Vad vi hos
sedvanerätten kalla sed eller vana, säger han, är aldrig den
egentliga grunden till rättens tillblivelse utan endast ett
sätt, varpå denna ger sig till känna. Denna vana är den
naturligt nödvändiga yttringen av ett enhetligt medvetande
hos den grupp av människor, bland vilka rätten skall galla.
Så är detta allmänna medvetande den egentliga källan till
sedvanerätten, och det har vanan, sedvanan till nödvändig
följd.1
Detta är kärnan av den historiska skolans, Savignys
och Puchtas, märkliga inlägg till läran om sedvanerätten.
Men det bör tilläggas, att vi skönja liknande tendenser
redan ett århundrade tidigare. Detta sker hos Justus Henning
Böhmer i hans Jus ecclesiasticum Protestantium, utgiven i
Halle 1714 och följande år. Enligt denne är sedvanerätten
den ursprungligaste existensformen för kyrkorätten, och
sedvanan, praxis, är ej rättskälla i egentlig mening utan blott
tecken på en redan för handen varande rätt. Sedvanerättens
giltighetsgrund är sålunda ett inre moment och praxis
yttring härav. Dess bindande kraft ligger hos den själv,
nämligen just uti den övertygelsen om rätten, som däri uttalas.
Ått Böhmer vid sidan av dessa tankar hade sin egen tids
föreställningar om rättens väsen, är något som vi ej här
närmare behöva orda om.2
Nu finner Scheurl även hos kyrkan ett sådant allmänt
medvetande. Att detta ej är i stånd att bilda rätt av
borgerlig karaktär utan blott sådan rätt, som hon för sitt sär-
1 Scheurl, Adolf von. Sammlung kirchenrechtlicher
Abhand-lungen. Erlangen 1873. Sid. 170.
2 Haas, Wilhelm. Die Stellnng des Gewohnheitsrechts in der
katholischen Kirche. Mannheim 1898. Sid. 18. Jfr även Scheurl,
a. a. sid. 183.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
