Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKLIG SEDVANEKÄTT
89
skilda ändamål är i behov av, det faller av sig själv. Men
varför skulle hon vara ur stånd att bilda denna senare rätt?
Kyrkan är nämligen ej endast en andlig osynlig realitet,
vars medlemmar äro sant troende, det gives även en större
andlig gemenskap, ett band mellan alla dem, som i stort
sett äro föremål för ordets och sakramentens nådeverkningar,
alla dem som hava del i kyrkans inrättningar, dess bruk
och seder, dess lära och kult. Det är vanligt att förbise
detta, och därför har man svårt att erkänna ett kyrkligt
allmänt medvetande som källa till verklig kyrklig
sedvanerätt. Men har man väl fått uppmärksamheten riktad härpå,
då skall tillkomsten av kyrkans sedvanerätt bliva lika
förklarlig som den världsliga.
Innehållet i detta kyrkans allmänna medvetande om
rätten är uppbyggt på den gudomlige stiftarens vilja. Därför
kan ej heller en sedvana stå i motsats till denna: det vore
ett synbart tecken till att sedvanan ej utströmmade ur ett
sant kyrkligt medvetande. Man kunde även säga, att denna
vilja på ett visst sätt är en hämsko vid uppkommandet av
rätten. Det är egentligen så, att medvetandet om denna
gudomliga vilja är början till all kyrklig rättsbildning. Men
därmed vill ej Scheurl hava förnekat, att kyrkan är i stånd
till och har frihet att själv bilda sin rätt.
På så sätt, menar han, kan man tala om en kyrkans
autonomi, d. v. s. denna kyrkans av Kristus lämnade frihet
till självständig rättsbildning. Men då måste man också
använda detta begrepp på den rättsbildning, som försiggår
i det naturliga folklivet och i staten. Autonomi däremot, såsom
Puchta fattar det, låter sig blott brukas som uttryck för
rättsbildningen inom en sammanslutning, vilken stode i ett
yttre underordnat förhållande till en världslig makt. Men
kyrkans förhållande till Kristus är ej något yttre, något
världsligt eller timligt. Kristi rike är ej av denna världen:
Han regerar sin kyrka med sin Ande på ett inre sätt, ej
på ett yttre lagenligt. Om en gudomlig rätt rörande de
kyrkliga förhållandena kan man blott tala, när man tager ordet
rätt i en oegentlig, helt annan mening, än det har och måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
