Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
OSCAR HIPPEL
nu en rättslig allmänvilja i ett kyrkligt samfund, är det
lika nödvändigt att rätta sig därefter. När det allmänna
rättsmedvetandet har hunnit att objektivera sig i den ur
detsamma framsprungna fasta rättsvanan, och när jag är
övertygad om att ett sant allmänt rättsmedvetande
föreligger, då är jag även pliktig att foga mig därefter.
Sedvanerättens giltighet är lika stark som giltigheten hos den
enligt författningen stiftade lagen.1
Nu har man sedan gammalt framhållit en yttre
giltighetsgrund, vilken jag ovan benämnt konsensteorien. Denna
innebär, att lagstiftaren ger sitt tysta medgivande,
consen-sus legislatoris. Redan Puchta kämpade emellertid häremot;
och Zitelmann framhåller, att sedvanerätten har gällt,
visserligen ej innan någon lagstiftare fanns, men likväl långt
innan lagstiftaren reflekterade över dess giltighet.
Zitelmann menar det vara en ren fiktion att antaga vare sig
ett tyst eller uttryckligt medgivande från dennes sida.2
Detta är likaledes fallet med Friedrich Schulte, som här tar
till orda med stor skärpa. Hans argumentering är följande:
"Was endlich den Consensus legislatoris betrifft, so ist es
lediglich die Indentifizirung von Recht und Gesetz, bez. die
Herleitung allés Rechts aus dem positiven Willen des
Gesetz-gebers, oder endlich die Gleichstellung von Gewohnheitsrecht
mit einem Beschlusse oder Statute, welche zu dieser Annahme
bei der Glosse wie bei den Spätern geführt hat. Unsere
Quellen enthalten von diesem Erfordernisse keine Spur. Das
ware kaum zu erklären, wenn jemals diese Nothwendigkeit
Überzeugung der Kirche gewesen ware. Die Quellen
enthalten, wie die Citate zeigen, eine grosse Menge von
Aus-sprüchen über Gewohnheit, über Rationabilität und
Irrationa-bilität derselben. Vernünftige GewTohnheiten heissen ihnen
schlechthin laudabiles, rationabiles, approbatæ u. s. w.,
un-vernünftige verwerfen sie ausdrücklich und erklären sie für
kraftlos. Wie aber kärnen die Päpste dazu, wenn ihr
Consens zu der præter oder contra legem gehörte? Wie kärnen
1 Scheurl, a. a. sid. 196 f.
2 Zitelmann, a. a. sid. 863.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
