Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
OSCAE HIPPEL
medgiver detta. Låt vara att kyrkans lagar uttryckligen
förbjuda sedvanan, så tillåta däremot vetenskapen och
domaren mot lagen stridande sedvanerätt, i händelse det
nämligen ej är fråga om gudomlig rätt.1 Lagarna själva äro ju
som allt annat i människolivet underkastade föränderlighet.
Blott så länge de motsvara de förhållanden, som de äro
satta att tjäna, hava de något värde. Men kommer den
tid, då lagen ej passar, ja då måste den avskaffas; eljest
förlorar den sin auktoritet. Därför kan ej heller lagstiftaren
för beständigt hålla en rättssats vid liv. Själva de
klausuler, som förbjuda sedvanan, kunna ju föråldras. Men det
måste erkännas, att de ställen, som t. ex. i kanoniska
rätten äro särskilt skyddade, vanligen behandla sådana för
kyrkan vitala områden, att det i själva verket vid händelse
av derogatio skulle uppstå ett brott mot vad vi inom läran
om sedvanerätten skulle kunna benämna ratio.2
När vi nämna detta sista begrepp, ha vi berört en av
den kanoniska rättens allra viktigaste fordringar på
sedvanerätten. Det är ju naturligt, att en så betydande
faktor i fråga om rättens tillblivelse som consuetudo ej har
blivit förbigången inom den katolska kyrkans lagsamlingar.
Vårt ändamål här är emellertid ej att framlägga detta ämne
annat än från synpunkten av vår egen evangelisk
lutherska ståndpunkt, och då blir blott frågan den, i vilken mån
vi behöva taga hänsyn till de i kanoniska rätten givna
bestämmelserna. Det är ej rätt att, som länge skett, utan
att närmare göra sig reda för skälen låta dessa
bestämmelser gälla som ett slag av subsidiär rätt.
Det vi huvudsakligen måste överväga är, om
bestämmelserna motsvara den anda, som inom evangeliska kyrkan
är rådande. År detta fallet, så finnes ej heller något hin-
1 Geigel, a. a. sid. 264, anm. 1 d. Man observere här skillnaden
mellan protestantisk och katolsk uppfattning av »gudomlig rätt».
2 Haas, a. a. sid. 33 f. Redan Böhmer förstod betydelsen av
desuetudo. Härutinnan äga vi uppenbarligen en god mätare på
styrkan av det allmänna rättsmedvetandet. Scheurl, a. a. sid. 208.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
