Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
OSCAR HIPPEL
komsten av kyrkliga sedvänjor, vilka stredo emot den
allmänna rätten. Men att härvidlag bestämma en viss tid
måste vara juridiskt sett mindre lämpligt.1 Huru många
gånger en vana måste övas, och huru länge den bör fortgå,
för att ett rättsligt förhållande skall kunna sägas hava
uppkommit, därom kan ej lämnas några allmänna bestämmelser.
Inträffar en sak mera sällan, måste man antaga en längre
tid, för att sedvana skall sägas vara för handen. Ävenledes
måste en sedvana, som riktar sig emot en fastställd lag
eller förordning, i regel ha pågått vida längre än en sådan,
vars innehåll är för lagen främmande.2 Givetvis måste här
ofta domaren avgöra, om den tidslängd, som förefinnes i ett
visst fall, kan anses vara tillräcklig för att grunda rätten.3
Friedberg är av den meningen, att vi inom vår
evangeliska kyrka väl måste fasthålla vid rationaliteten men uppge
fordran på preskription "als auf einem Missverständnis
be-ruhend".4 Vi mäta också ej de kyrkliga inrättningarnas
förträfflighet efter ålder utan efter deras ursprung, om de
nämligen ha framkommit ur ett sant kristet medvetande.
Scheurl vill därför ej sätta en dylik mångårig praxis som
särskild fordran för sedvanerättens giltighet. Inom vår
kyrka äro vi mindre ängsliga för förändringar, och icke ens
de viktigaste kyrkliga inrättningarna anse vi tillkomna
genom gudomliga befallningar med rättslig karaktär. Men
ändock hålla vi på en viss stabilitet. Och en sådan fasthet
mot tidens växlande förhållanden ligger uti kyrkans väsen.
Om vi därför göra oss användning av den kanoniska
rättens bestämmelser även på detta område, så behöver detta
ingalunda strida emot den protestantiska friheten.5
Till det ovan lämnade försöket att förstå den kyrkliga
sedvanerättens karaktär må här göras ytterligare ett par
mindre anmärkningar.
1 Jfr Haas, a. a. sid. 36.
2 Jfr Geigel, a. a. sid. 285 f.
8 Jfr Vering, a. a. sid. 337.
4 Friedberg, a. a. sid. 149.
5 Scheurl, a. a. sid. 215 f. . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
