Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
OSCAR HIPPEL
återstår sålunda att se, huru dessa teorier uti praktiken
gestalta sig. — Men, kan man invända, är denna metod
verkligen den riktiga? Bör ej undersökningen ske på
alldeles motsatt väg? Böra vi ej först framdraga några säkra
exempel på vår kyrkas sedvanerätt och sedan genom analys
härav söka oss fram till begreppet? Med andra ord, vi
skulle använt oss av den rationella induktiva metoden.
Ja, detta hade nog varit det fullt exakta, under den
förutsättningen, att materialet varit för handen; ty
induktion utan material är ej möjlig. Men nu föreligger det
faktum, att vi ej alltid kunna konstatera, vilka satser hava
sedvanerättslig karaktär eller ej: föremålet för vår
undersökning är ej tillräckligt säkert.1
Uti 1734 års allmänna lag läsa vi i Rättegångsbalken
kap. 1. § 11 följande: "Domaren skall noga pröva lagens
rätta mening och grund och därefter döma; men ej däremot
efter eget godtycke. Landssed, som ej har oskäl med sig,
må han ock rätta sin dom efter, där beskriven lag ej finnes".
Härmed är bevisat, att vår lagkodex tar hänsyn till
sedvänja och praxis, samt att dessa begrepp ej äro främmande
i vårt rättssystem. Lagen erkänner sålunda
rättskonstruktion på grundval av en sedvana.2 Hur är då förhållandet
med kyrkolagen? Redan en hastig granskning såväl av
denna som de kyrkliga förordningarna skall ge oss besked
härom. Sådana uttryck som bruk, sed, sedvänja och dylikt
äro mycket vanliga, och på ett flertal ställen göras direkta
hänvisningar till förevärande kyrklig sed, vare sig nu denna
klandras och förbjudes eller stadfästes.
Förklaringen ligger nära till hands. När den kanoniska
rätten vid reformationens genomförande i ett slag bragtes
1 Zitelmann, a. a. sid. 355. Schuppe, Wilhelm. Das
Gewohnheits-recht. Breslau 1890. Sid. 1.
2 Jfr vad Reuterskiöld säger uti a. a. sid. 143: Rättssedvänjan
förutsätter och innebär en växelverkan mellan det borgerliga
samhällslivets praxis och rättspraxis på så sätt, att normen följes i den
förra, emedan den erkännes i den senare, och erkännes i den senare,
emedan den följes i den förra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
