Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
LITTERATURANMÄLAN
Alltså, i sak är jag fullkomligt ense med prof. Rodhe. I
nattvarden gav Jesus sig själv och giver Jesus sig själv åt oss i den
meningen, att han där låter oss blicka till botten av sitt hjärtelag.
Men det blir enligt min mening en illusion, om man därmed menar
sig ha kommit över en symbolisk tydning av sakramentet. Orden,
detta är min lekamen, detta mitt blod, ha vi att förstå som
symboliska uttryck. Det är Jesu kraftiga bildspråk, som här
träder oss till mötes. Detta tror jag näppeligen kan bestridas
eller på något sätt överskylas. Och om författaren med sin
utläggning på sid. 80 menar sig ha nått över en symbolisk
uppfattning av nattvarden, tyckes det mig fara värt, att vi på
en smygväg åter få in något av de katoliserande föreställningar,
som förut från en rent evangelisk ståndpunkt utrensats.
Och än en sak. Ligger det något nedsättande i att man
betraktar nattvarden som en symbolisk handling? Det innebär
ju på intet sätt, att Kristus ej skulle fattas såsom andligen
närvarande i sitt sakrament. Men hans närvaro är att betrakta som
rent andlig. En avkortning av nattvardens betydelse genom en
symbolisk uppfattning torde väl blott ske, om man antingen
avprutar något på innehållet i den kristna symbolen eller också
förringar betydelsen av begreppet kristen symbol.
Kort sagt enligt min mening ha vi för att få en klar
framställning av nattvarden att, vilket ju prof. Rodhe ju också gjort,
utgå från det rent personliga nådebegreppet. Nattvardens gåva
är uppenbarandet av Guds eget hjärtelag, av Guds kärlek i
Kristus, av syndernas förlåtelse. Och här stå vi ju på den
grund Luther lagt.
Men från denna ståndpunkt ha vi också att gå till rätta
med varje försök att indraga på något sätt katoliserande
föreställningar i uppfattningen. Uppfattningen kan fördjupas,
ty gåvan är ofantligt djup, liksom den också oändligt vill skärpa
och fördjupa vårt inre liv, men försök att komma utöver en
ren symbolisk tydning av sakramentet torde snarare leda till
fördunkling än fördjupning enligt min uppfattning.
F.
Edv. Leufvén: J. A. Eklund som predikant. En
homiletisk studie. Sthlm, Diakonistyrelsens Bokförlag 1917.
Ile sid. Pris 1: 50.
Med den popularitet, som Biskop Eklund åtnjuter som
predikant, skulle en vetenskaplig studie, som haft honom till
föremål i hans egenskap av homilet, sannolikt varit tacknämlig
äfven för många av hans bildade lekmannaåhörare och -läsare,
om förf. genomgående bemödat sig om populärt
framställningssätt. Detta är emellertid icke förhållandet i föreliggande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
