Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteraturanmälan.
Rodhe: »Ord och sakrament». En randanmärkning av
en lekman.
I en anmälan av ovannämnda skrift i ett föregående
nummer av Bibelforskaren framhölls, att vi äro prof. Rodhe stor
tack skyldiga för hans framställning. Jag vill först fullt
instämma häri. En klar och enkel framställning av sakramenten,
utifrån ett rent personligt fattat nådebegrepp är något som
enligt mitt förmenande vår tid är i verkligt behov av. På
samma gång anmälaren betonade detta, gjorde han dock den
anmärkningen, att vad dopet beträffar, denna rent evangeliska
ståndpunkt ej tycktes honom tillräckligt hävdad och skyddad
för katoliserande inflytelser. Mig föreföll det, som författaren
på en annan punkt hotar att fördunkla en ren evangelisk
åskådning. Jag tänker på framställningen av nattvarden och närmare
bestämt på förf:s försök att gå ut över en symbolisk uppfattning
av nattvardsbehandlingen.
Det förefaller mig här, som om förf. gärna ville låta en
rest av den gamla lutherska föreställningen kvarstå, enligt vilken
brödets och vinets identitet med Kristi lekamen och blod
hävdas (Luthers »är»). Författarens framställning, innan han
söker gå utom den symboliska framställningen, tyckes mig riktig
och givande. Men blir det inte en illusion, när författaren sedan
genom sin undersökning menar sig komma utom den symboliska
tydningen? Den springande punkten ligger väl i svaret på
den frågan, som uppkastas: Kan man inte säga, att Kristus i
orden och handlingen också lägger in sin lekamen och sitt
blod? Språkligt sett är kanske inte uttrycket oantastligt, men
vill man behålla det, måste det väl utan gensägelse tolkas
symboliskt, även om symbolen ej var lätt köpt. Fortsättningen,
att lärjungarna, när de mottogo brödet och vinet, mottogo honom
själv sådan han verkligen var, honom som gav ut allt sitt,
också sin lekamen och sitt blod, är väl alldeles riktig, blott
man ej drager in någon materialiserande föreställning. Gåvan
är rent andlig, de få skåda till botten av Jesu hjärtelag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
