Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
Ll TTERATUBANMÄL AN
hon är i nåden, och därefter påvisa, att i stället 1520, i
skriften De libertate christiana, Luther tvärtom utgår från den fulla
frälsningsvissheten såsom något för det kristna livet
utmärkande. Dock får man inte, menar förf., av dessa till synes
varandra alldeles motsatta ståndpunkter draga för vittgående
slutsatser med avseende på Luthers utveckling 1517—20. Man
måste, då man bedömer dessa uttalanden, räkna med hans
praktiska intresse eller själasörjareintresse. Och detta var 1517
övervägande etiskt, riktat mot den pelagianiserande skolastiska
teologiens förytligande av synden; i De libertate övervägande
religiöst. Därigenom visar sig motsatsen mellan 1517 och 1520
icke vara så radikal, som det kunde se ut. Vilket likväl alls
icke betyder, att man med vederbörlig hänsyn till den för
varje gång bestämmande synpunkten skulle kunna alldeles
utjämna den.
Men om nu ifrågavarande motsats i varje fall inte är så
absolut, i vilken utsträckning och betydelse kunde Luther då
redan 1517 tala om den kristnes visshet, och vari skilde sig
hans åskådning från den katolska? Den frågan ger förf.
anledning att åter, och nu kritiskt, taga itu med O. Ritschls
nämnda distinktion mellan vissheten om den slutliga
frälsningen och vissheten om en redan här vunnen. Förf. finner den
såväl från logisk synpunkt som med hänsyn till vad Luther
verkligen har att säga i saken, ensidig och otillfredsställande.
Att här följa hans särdeles intressanta och övertygande kritik
tillåter icke utrymmet. Men på den som själv till en viss grad
suttit fast i den ritschlska uppfattningen, om också utan att
känna sig alldeles tillfreds med den, kan denna kritik icke
annat än verka helt enkelt befriande. Huru mycket sant som
otvivelaktigt än ligger i Ritschls konstruktion — och enligt
anmälarens mening särskilt i hans betonande av den
befordrande och stärkande återverkan på Luthers liv och åskådning,
som den begynnande striden mot Kom medförde — var man
väl ändå inför densamma åtminstone benägen att ställa för sig
den praktiska frågan, vilken vinst för Luther och för
evangelisk åskådning det vore, om man lyckades på detta sätt hos
den mognade reformatorn helt draga in trosobjekten i tiden.
Av en sådan fråga får man visserligen inte låta sig behärskas,
då man söker vetenskapligt komma till rätta med Luthers
verkliga åskådning; den får ju lov att tecknas så som den är. Men
ensamt en sådan fråga kunde ju ha varit ägnad att egga till
förnyad prövning av sakförhållandet. Och därför skulle jag för
min del vilja säga, att det även ur denna praktiska synpunkt
är särdeles värdefullt för en kyrka, som åberopar sig på Luther,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
