Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATÜRÅNMÄLAN
71
att efter den skarpt utförda kritiken av den ritschlska
lösningen få uttryckligen frånsagt, att man måste »taga sig till vara
för att på något sätt tänka sig den närvarande
frälsningsbesittningen och den slutliga frälsningen s. a. s. såsom två om
förgrundsplatsen i Luthers intresse kämpande storheter.
Snarare är det hos honon så», fortsätter förf., »att längtan efter
den kommande frälsningen växer i styrka jämsides med
insikten i rikedomen av den närvarande frälsningsbesittningen.»
För att vinna en fast basis för en närmare värdering av
Luthers ståndpunkt i frågan övergår förf. sedan till en
framställning av den medeltida teologiens ställning till
visshetsproblemet. Han finner, att denna »hävdat varken den absoluta
ovissheten eller den absoluta vissheten utan en blandning av,
ett jämviktsläge mellan båda», sammanhängande med dess
moralistiska grundåskådning. Det kunde nu se ut, som om också
den mognade Luther icke sällan gjorde gällande en sådan
växling mellan visshet och ovisshet i den kristnes liv, såtillvida
som han talar om nödvändigheten för den »som står», att se
till »att han icke faller». Met det är icke så. Den ovisshet
och fruktan, som den kristne måste vandra uti, är i stället på
det innerligaste förenad med vissheten. Och rätt förstått blir
»ovissheten» egentligen ett alltför svagt ord för det som Luther
vill uttrycka med denna egendomliga dubbelsidighet i en
kristens liv. »Förtvivlan» är riktigare — förtvivlan nämligen om
sig själv och samtidig fast förtröstan på Gud. Från denna
synpunkt är det den av en moralisk grundsyn betingade katolska
visshetsläran får sin skarpa dom av Luther. Den gör inte
allvar vare sig av ovissheten i allt som vilar på blott mänsklig
grund, eller av vissheten i det som beror av Guds nåd. Och
därför äro för Luther »den relativa visshet och den relativa
ovisshet, mellan vilka den katolska kyrkan låter den kristnes
liv oscillera, blott två olika sidor av den synd, som för honom
är ’dödssynden’ framför alla andra».
Därmed har då förf. nått fram till den utsiktspunkt,
varifrån han kan närmare bedöma Luthers utveckling i
ifrågavarande hänseende 1517—21, noggrannare fixera hans
utgångsläge vid periodens början och tydligare särskilja dess olika
utvecklingsstadier. Därom kommer alltså närmast arbetets
andra del att handla. Och det behöver inte tilläggas, att denna
av envar, som önskar se särskilt ifrågavarande viktiga period
av Luthers liv samvetsgrant tecknad av en van och säker hand,
motses med lika mycket intresse, som denna första del redan
mottagits med tacksamhet och glädje.
Arvid Bunestam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
