Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
b J. LEPSIUS
lektuella armenier fängslats och sänts till det inre av Mindre
Asien, och denna metod utsträcktes sedan till så gott som
alla turkiska distrikt, där armenier bodde. Det tyska och
det amerikanska sändebudet gjorde allt för att förhindra
denna grymhet, men de förmådde intet. Lepsius, som på
grund av sin egen kännedom och tyska missionärers
berättelser om vad sådana massdeportationer betydde för de
olyckliga; uppsökte Enver Pascha och frågade honom om det var
med hans vetskap och vilja som grymheterna i det inre av
riket försiggingo. Den tillfrågade visade sig kall och
oberörd, sköt skulden på militära nödvändighetsåtgärder, på
lokala oroligheter, som skildrades i förstorad skala, log åt
frågan om undersökningen av de i Konstantinopel fängslade
armenierna ådagalagt att de voro skyldiga, och sade: „Bevis
behövs icke, vi komma själva från revulotionen och veta huru
sådant bedrives". Också för hänvisningen till vad det
armeniska folket betydde för det turkiska folkets nationella
välfärd var Enver Pascha otillgänglig. "Må vara, att vi
under ett par år efter kriget få ha en svag mage. Men vi
skola repa oss. Betänk, turkarnas folk räknar 40 millioner.
När de samlats till ett rike, så skola vi i Asien få samma
betydelse som Tyskland i Europa.u
D:r Lepsius fäste den turkiske statsmannens
uppmärksamhet på att myndigheterna icke voro rustade för en så
oerhörd uppgift som borttransporterandet av ett helt folk, att
det fattades personliga krafter och organisation, att
tusentals kvinnor och barn därvid måste jämmerligen duka under.
Enver gick lätt förbi dessa betänkligheter, försäkrande att
det skulle sörjas för allt, men förklarade sig villig att lyssna
till goda råd. Lepsius tog honom på ordet och föreslog att
själv bliva befullmäktigad att organisera deporteringen av
de olyckliga armenierna. Svaret blev avböjande: om
främlingar tillätes att bringa hjälp åt armenierna, skulle dessa
aldrig upphöra att hoppas på främmande inblandning för att
förverkliga sina drömmar. aVi kunna reda oss med våra
inre fiender. Ni i Tyskland kunna det icke. Däri äro vi
starkare än Ni. Därför kan jag icke tillåta någon främling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
