Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSKLAND OCH ARMENIEN 7
att visa armenierna välgärningar. Armenierna skola endast
i oss se sina välgörare." Enver Pascha var nog djärv att
göra d:r Lepsius det förslaget att till honom överlämna de
pengar som han samlade för armeniernas räkning, ett förslag
som i hövliga ordalag avslogs. Samma svar, att främlingar
icke kunde tillåtas att hjälpa de olyckliga armenierna, gavs
sedan år 1916 åt både den tyske och amerikanske ministern
i Konstantinopel. Båda voro, ehuru den ena var
representant för en allierad och den andra för en neutral makt, för
den turkiska styrelsen, när det gällde att göra mänskliga
synpunkter gällande, * främlingar". Också påvens röst till
förmån för det olyckliga armeniska folket förklingade ohörd
i Konstantinopel.
Den turkiska chauvinismens vågor gingo nu så högt, att
ungturkarna förklarade att de en dag skulle göra rent hus
med alla "främlingar", till vilka man även och icke minst
räknade tyskarna. Stämningen bland de i Konstantinopel
sedan många år bosatta tyskarna var sådan, att de
förklarade att de efter krigets slut måste lämna staden. "Alla
löften som Porten givit Tyskland skulle, så snart Turkiet
gått oskadat ur kriget, bliva glömda, och den ungturkiska
kommittén, som i sitt flertal ännu var lika ententevanlig
som förr, skulle åter upptaga sin gamla taktik att spela ut
alla de europeiska makterna gentemot varandra." Den enda
räddningen för det som ännu kunde räddas av det
armeniska folket och av andra folk var det turkiska rikets
sammanstörtande.
Med denna dystra utsikt måste d:r Lepsius resa hem.
Hans berättelser kunde icke förmå utrikesministeriet till
några mått och steg; man hade inlagt protester och gjort
föreställningar, men de urigturkiska makthavarna voro
otillgängliga för varje påverkan. D:r Lepsius förklarade inför
understatssekreteraren, att om man icke kunde förmå
Turkiet att ändra sin inre politik, så skulle vid slutet av
kriget hela den arabiska hälften av riket vara i Englands
händer. Men den politiska alliansen nödgade Tyskland att
icke låta det komma till en brytning med Turkiet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
