Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 8 LITTERATUßANMÄLAN
refererat hos Deissmann). I sak äro erfarenheterna från andra
sidan Atlanten alldeles desamma som i England.
Erling Eidem.
R. R. Ottley: A liandboolc to the Septuagint. London 1920.
Methuen & Co. XV + 296 sid. Fris 8 sh.
Denna nya LXX-handbok vill på intet sätt undantränga eller
ersätta H. B. Swetes bekanta Introduction to the Old Testament
in Greek (första uppl. 1900). Ottley, som fått biträda den nu
framlidne Swete vid utarbetandet av sista upplagan av dennes
klassiska verk, vill med sin egen handbok väcka intresse för
den ärevördiga grekiska översättningen av Gamla Testamentets
skrifter också utanför specialisternas trånga krets. Han vill
hos så många som möjligt väcka hågen att på egen hand gripa
sig an med en verklig lektyr av LXX. Bättre än att läsa om
LXX är att själv läsa LXX, läsa större sammanhang i följd,
ej blott lösryckta verser, så att man kan nå fram till ett
helhetsintryck och därmed vinna möjlighet att tolka LXX ut
ifrån LXX.
Det lider intet tvivel vare sig att en dylik energisk
uppfordran till allmänt studium av LXX högeligen är av nöden, eller
att vår förf. genom sin lättillgängliga och medryckande
framställning lyckats väcka och liva hågen härför.
I överensstämmelse med sitt syfte att ge en praktisk och
populär handledning till självständig LXX-läsning, söker Ottley
så vitt möjligt undvika vad som förutsätter speciella
förkunskaper, likasom ock tekniska facktermer. Till tjänst för den
mera obevandrade läsaren bifogar han ett rätt utförligt
»Glos-sary for reference» (sid. 248—289). Litteraturhänvisningarna
(se framför allt sid. 230 ff.) äro begränsade, men gjorda så,
att man i ällrn, ej får blotta boktitlar, utan på samma gång
en antydan om de olika arbetenas art.
En allvarlig gensaga måste framföras mot en viss tendens
hos förf. att så vitt möjligt bortse från den tyska forskningen;
krigspsykosen på det vetenskapliga området borde verkligen,
åtminstone vid detta laget, tillhöra det förflutna. Vad säges t. ex.
om att Kautzschs bekanta apokryf- och pseudepigraf-verk
förbigås med tystnad, eller om finalen till en liten not (sid. 77) som
fogas till J. H. Moultons namn: »died from exhaustion and
exposure, the boat in which he travelled being torpedoed by the
Germans (1917), Deissmann’s countrymen». Det verkar både
naivt och beklämmande, när man, efter ett varmt erkännande av
Lagardes ovanskliga insats, får läsa följande tillägg (sid. 71):
»this estimate was written in the winter of 1913—14. I do not
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
