Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
PROFETEN MALAKI
en persisk ståthållare (pechä), och att templet på dess tid redan
var färdigt, så att man åter kunde fira gudstjänst och frambära
offer där (1: 8, 10; 3: 1, 10). Vår profet har sålunda säkert lefvat
efter 516 f. Kr., då templet fullbordades och invigdes. Men sanno-
likt ligger ett tämligen stort afstånd mellan honom och denna tid.
Man finner nämligen af hans skrift, att de förhoppningar om Mes-
siastidens och domens snara inbrott, som uttalats af profeterna Haggai
och Sakarja, och genom hvilka de lyckades förmå folket att på all-
var taga upp arbetet på templet, redan hunnit svalna, så att både
präster och lekmän blifvit försumliga i gudstjänstfirande t och äfven
börjat tvifla på, om det ens tjänade mycket till att iakttaga de re-
ligiösa plikterna, då Gud icke tycktes vårda sig om sina fromma
eller bry sig om de ogudaktigas framfart. Tillståndet var med ett
ord ungefär sådant, som det var vid Esras ankomst till Jeru-
salem (år 458, enligt andra 445), och vi torde därför få betrakta
tiden omkring 450 som det sannolika datum för vår profet (jfr Neh.
10; 13). Om han uppträdt före eller efter Nehemjas första vistelse
i Jerusalem är omöjligt att afgöra; men då Esra och Nehemja
synas ha lyckats göra slut på oregelbundenheterna i den ju-
diska församlingen, har hans uppträdande troligen tillhört tiden före
Nehemja.
I motsats till Haggais och Sakarjas böcker (Sak. 1—8), men i
likhet med Deutero-Sakarja (Sak. 9—14) innehåller Malakis bok
icke en redogörelse för profetens verksamhet utan en samling tal
till folket på hans tid, hvilka ordnats fullt planmässigt. I mot-
sats till Deutero-Sakarja har han emellertid säkert icke varit blott
en skriftställare utan en verklig profet, som senare skriftligen fixe-
rat sina till folket hållna tal efter en bestämd plan. Enligt denna
plan har profeten först angifvit grundvalen för de följande talen,
då han Jcap. l;2—5 genom en hänvisning till det olika öde, som
träffat de båda brödrafolken, Jakob och Esau, fastslår Jahves tro-
fasta kärlek till Israel. I följd af denna Guds kärlek till sitt folk
tillkommer det framför allt prästerna, som stå Gud närmast, att
visa honom kärlek och vördnad tillbaka genom att tillse, att han
får sådana offer, som äro honom värdiga; i annat fall ha de att
bereda sig på att blifva afsatta från sitt ämbete; detta inskärper
profeten i Tcap. 1: 6—2: 9. Om alla i folket äro föremål för Guds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
