Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
T. ANDRÆ
lunda nöjt sig med att fylla en kompilators anspråkslösa
uppgift. Han har, som vi sett, själv studerat de kristnas
heliga urkunder i en från den spanska vulgatatexten utförd
översättning. Efter denna anför han med stor noggrann-
het sina citat. Säkert har han under dessa studier funnit
nya angreppspunkter, liksöm han tydligen med omisskänne-
lig dialektisk talang skarpare preciserat sina föregångares.
Han har ställt hela polemiken in under en bestämd religiös
och teologisk synpunkt och överallt påtryckt den sin starka
personlighets stämpel.
Det kristendomshat, varom Ibn Hazms verk bär vittne
och som för övrigt även tagit sig uttryck i verkliga för-
följelser, särskilt under de fanatiska almoraviderna, vilka
förstörde kristna kyrkor och till och med i strid mot islams
principer använde våld för att tvinga de kristna till avfall,
måste tydligen, som redan framhållits, i viss mån ha pro-
vocerats av de kristna och kan icke gälla som bevis för
intolerans inom islam i allmänhet. Samtidigt upplever näm-
ligen judendomen i Spanien under islams hägn en enastå-
ende kulturell blomstringstid. I motsats mot vad förhållandet
är i orienten stå judarne här bättre till boks hos de rätt-
trogna än de kristna. I Granada innehade t. o. m. en jude
Samuel ha-Levi under fyrtio år veziratet, #och detta utan att
behöva överge sin religion, då däremot i västern redan tidi-
gare Ibn Kulis för att nå det högsta statsämbetet måste
avsvärja sin tro.1 Betecknande nog krävdes aldrig något
hämtats ur Ibn Hazms verk. På en punkt stämmer emellertid &
överens med Däwud mot Ibn Hazm. Däwuå framställer Paulus som
den som »uppfunnit» den kristna religionen; förmodligen har Däwud
liksom karaiterna (Kirkisäni 305) skildrat Jesus med en viss sympati
och sannolikt (liksom Ibn Hazm) starkt betonat hans lojalitet mot
den judiska lagen. Även Sahrastäni (I 261), som ger Petrus ett för-
delaktigt omnämnande (»den främste av apostlarne i vetande, from-
het och bildning»), förklarar, att det var Paulus, som »fördärvade hans
sak». Fientligheten mot Paulus är typiskt judisk, judarne dela den
med de judekristna (ebioniterna, Korinth). Ibn Hazm gör däremot
Petrus huvudansvarig för det stora avfallet från den rätta profetiska
kristendomen.
1 Ibn al-Kalänisl ed Amedroz p. 32.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
