Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURANMÄLAN
249
Om grundsatserna för konkordansens uppställning, dess ut-
arbetande och användning innehåller förordet instruktiva upp-
lysningar, vartill läsaren hänvisas. Om dess pålitlighet har jag
endast i några få fall hunnit anställa en prövning och därvid
icke funnit något att anmärka.
De tre författarna ha tillika med sina medhjälpare åstad-
kommit ett verk, som hedrar dem och förlaget och som, flitigt
använt, skall lända bibelstudiet till oskattbart gagn.
D. Rudin: Waldemar Rudin, levnadsteckning, J. A. Lind-
Wads förlag, Uppsala, 1921, 344 s. pris ler. 9:50.
N. Boman: Brev och brevutdrag, i urval utgivna, J. A. Lind-
blads förlag, Uppsala, 1921, 135 s., pris Jer. 4:50.
I en tidningsuppsats med titeln »David Petander och hans
efterföljare» skriver Ellen Key (i Dagens Nyheter i februari detta
år) bland annat: »Waldemar Rudin var av samma andliga ätt som
David Petander, ehuru med de olikheter, som städse finnas mellan
dem, vilka mer än fyra årtionden skilja. När Rudin i sin ungdom
fann, att hans violin drog hågen från det ena nödvändiga, un-
dangömde han den». Den jämförelse mellan de två personlig-
heterna, vilken Ellen Key här anställer med anledning av en
bok, som i slutet av år 1921 utkom under titeln: »David Pe-
tander» (författad av Maria Jouvin), kunde utföras i flera av-
seenden, när man nu har levnadsteckningar av de båda fram-
för sig. Vi få här lära känna två personer, som gjort allvar
av ett liv i Jesu efterföljelse, båda prästvigda inom vår stats-
kyrka, båda framstående predikanter och själasörjare. Men un-
der det den ene ansåg sig ej kunna kvarstå som statskyrkopräst
för att i liv och lära förverkliga den ursprunliga kristendomen
(»Jesudomen» enligt Ellen Keys formulering), förblev den andre
ända till sin sena ålders slut en trogen tjänare åt vår svenska
statskyrka, ehuru han mycket väl var medveten om dess brister.
David Petander blev en ny Franciscustyp. Han kände sig kal-
lad att i likhet med detta katolska helgon lämna hem och yttre
ställning samt hängiva sig åt en vandringspredikants försakelser
i människokärlekens tjänst. Waldemar Rudin tog ej ett så-
dant steg i yttre avskildhet från världen. Han ägde ett ordnat
hem, där han kunde vila ut från livets mödor och strider, och
där han kunde taga mot sina vänner. Men fråga är, om han
ej i denna ställning lyckades förverkliga Jesu efterföljelse i lika
hög grad som både Franciscus och Petander. Ett ännu kraf-
tigare vittnesbörd härom än det Ellen Key anför angående Ru-
dins violin, synes det oss vara, vad hans son mot slutet av sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
