Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
LITTERATURANMÄLAN
levnadsteckning meddelar, nämligen det faktum, att hans fader
på grund av en aldrig tröttnande hjälpsamhet vid sin bortgång
varken efterlämnade någon förmögenhet eller några skulder,
ehuru han såväl i egenskap av professor och allmänt uppburen
religiös författare väl hade kunnat göra åtskilliga besparingar.
D. Rudins levnadsteckning är från mer än en synpunkt märk-
lig. ’Det händer ju ej så ofta, att en märkesman, som gått ur
tiden, så snart får sin levnad och sin personlighet skildrad och
detta av sin son. Man kan visserligen härom säga åtskilligt
både för och emot. Huru svårt måste det icke vara för sonen
att rätt bedöma sin fader, och likväl, vem kan väl berömma sig
av att ha stått i intimare beröring med den bortgångne? Hu-
vudsaken är emellertid ej, vem som skrivit levnadsteckningen,
utan huru den är skriven, och huru den motsvarar sitt före-
mål. Den hädangångne har, det veta vi ju även utan någon
levnadsteckning, gjort en betydande insats i vårt folks sedliga
och religiösa liv. Det måste dock vara vanskligt nog att så
nära efter hans död rätt uppskatta hans person och verk. Men
vi, som haft tillfälle att under en lång följd av år tillhöra samma
stad, samma församling, samma bildningscentrum som han, hava
därigenom vunnit goda förutsättningar att värdesätta och veri-
fiera den givna levnadsteckningen. Naturligtvis kan man vid
genomläsningen därav finna sig mer eller mindre tilltalad av
ett och annat, som däri säges eller icke säges. Men ingen torde
kunna med skäl påstå, att den hädangångnes bild blivit för-
vrängd eller i någon högre grad förskönad. Svagast är måhända
framställningen av Rudin såsom professor i teologi eller med
andra ord såsom vetenskaplig teolog. De krav, som den
nutida teologien ställer på sina målsmän, äro endast i mindre
mått tillgodosedda av den annars så flitige och samvetsgranne
teologen. Denna synpunkt har icke i levnadsteckningen kun-
nat framträda — och det helt naturligt. Nar t. ex. V. Ryd-
bergs »Bibelns lära om Kristus» kommer före (s. 270 f.), fram-
står Rudin alltjämt såsom kyrkolärans försvarare, i berättelsen
om huru han den 20 dec. 1896 med skärpa framhöll, att denne
hans företrädare i Sv. Akademien, »så vitt hans bok vill vara
ett angrepp på den kristna kyrkoläran»–––-»är ett stort, ett
allvarligt misstag». Levnadsteckningen borde här ha låtit oss
förstå, att Rudin i fråga om Kristi gudom sedermera uttalat sig
i något modifierad riktning. I ett av sina brev (Brev och brev-
utdrag s. 92), skrivet 1903(?), säger han nämligen: »Jesus Kristus
är, såsom Han kallar sig, Guds Son i eminentaste mening.–––-
Och dock är Han ej Fadern, som är ’större än Han’, ej Gud
själv, men ’gudomlig’, delaktig av det gudomliga väsendets här-
lighet, dock såsom Honom given (Joh. 17:24)». Och vidare:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
