Bibeln / Predikaren, 3 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                        Predikaren, 3 Kapitlet

                 Allt går sin givna gång, och allt är
                 fåfänglighet.  Människorna äro såsom
                               fänaden.

  1.  Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin
      stund.
  2.  Födas har sin tid, och dö har sin tid.  Plantera har sin tid, och
      rycka upp det planterade har sin tid.
  3.  Dräpa har sin tid, och läka har sin tid.  Bryta ned har sin tid,
      och bygga upp har sin tid.
  4.  Gråta har sin tid, och le har sin tid.  Klaga har sin tid, och
      dansa har sin tid.
  5.  Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin
      tid.  Taga i famn har sin tid, och avhålla sig från famntag har
      sin tid.
  6.  Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid.  Förvara har
      sin tid, och kasta bort har sin tid.
  7.  Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid.  Tiga har sin
      tid, och tala har sin tid.
  8.  Älska har sin tid, och hata har sin tid.  Krig har sin tid, och
      fred har sin tid.

  9.  Vad förmån av sin möda har då den som arbetar?

 10.  Jag såg vilket besvär Gud har givit människors barn till att
      plåga sig med.

 11.  Allt har han gjort skönt för sin tid, ja, han har ock lagt
      evigheten i människornas hjärtan, dock så, att de icke förmå att
      till fullo, ifrån begynnelsen intill änden, fatta det verk som
      Gud har gjort.

 12.  Jag insåg att intet är bättre för dem, än att de äro glada och
      göra sig goda dagar, så länge de leva.
 13.  Men om någon kan äta och dricka och njuta vad gott är under all
      sin möda, så är också detta en Guds gåva.

 14.  Jag insåg att allt vad Gud gör skall förbliva evinnerligen; man
      kan icke lägga något därtill, ej heller taga något därifrån.  Och
      Gud har så gjort, för att man skall frukta honom.
 15.  Vad som är, det var redan förut, och vad som kommer att ske, det
      skedde ock redan förut; Gud söker blott fram det förgångna.

 16.  Ytterligare såg jag under solen att på domarsätet rådde
      orättfärdighet, och på rättfärdighetens säte orättfärdighet.
 17.  Då sade jag i mitt hjärta: Både den rättfärdige och den
      orättfärdige skall Gud döma; ty vart företag och allt vad man
      gör har sin tid hos honom.
 18.  Jag sade i mitt hjärta: För människornas skull sker detta, på
      det att Gud må pröva dem, och på det att de själva må inse att
      de äro såsom fänad.
 19.  Ty det går människors barn såsom det går fänaden, dem alla går
      det lika.  Såsom fänaden dör, så dö ock de; enahanda ande hava de
      ock alla.  Ja, människorna hava intet framför fänaden, ty allt är
      fåfänglighet.
 20.  Alla går de till samma mål; alla have de kommit av stoft, och
      alla skola de åter varda stoft.
 21.  Vem kan veta om människornas ande att den stiger uppåt, och om
      fänadens ande att den far ned under jorden?

 22.  Och jag såg att intet är bättre för människan, än att hon är
      glad under sitt arbete; ty detta är den del hon får.  Ty vem kan
      föra henne tillbaka, så att hon får se och hava glädje av vad
      som skall ske efter henne?