Bibeln / Hesekiel, 11 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                        Hesekiel, 11 Kapitlet

               Ytterligare domsord, åtföljda av löften
                  om en kommande återupprättelse för
                Israels folk.  Herrens härlighet viker
                           bort ur staden.

  1.  Och en andekraft lyfte upp mig och förde mig till östra porten
      på HERRENS hus, den som vetter åt öster.  Där fick jag se
      tjugufem män stå vid ingången till porten; och jag såg bland dem
      Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son, som voro furstar
      i folket.
      >Hes. 8,3.
  2.  Och han sade till mig: »Du människobarn, det är dessa män som
      tänka ut vad fördärvligt är och råda till vad ont är, här i
      staden;
  3.  det är de som säga: 'Hus byggas icke upp så snart.  Här är
      grytan, och vi äro köttet.
      >Hes. 12,22, 27. 24,3 f.
  4.  Profetera därför mot dem, ja, profetera, du människobarn.»

  5.  Då föll HERRENS Ande över mig, han sade till mig: »Säg: Så säger
      HERREN: Sådant sägen I, I av Israels hus, och edra hjärtans
      tankar känner jag väl.
  6.  Många ligga genom eder slagna här i staden; I haven uppfyllt
      dess gator med slagna.
      >Hes. 7,23.
  7.  Därför säger Herren, HERREN så: De slagna vilkas fall I haven
      vållat i staden, de äro köttet, och den är grytan; men eder
      själva skall man föra bort ur den.
  8.  I frukten för svärd, och svärd skall jag ock låta komma över
      eder, säger Herren, HERREN.
  9.  Jag skall föra eder bort härifrån och giva eder i främlingars
      hand; och jag skall hålla dom över eder.
 10.  För svärd skolen I falla; vid Israels gräns skall jag döma
      eder.  Och I skolen förnimma att jag är HERREN.
 11.  Staden skall icke vara en gryta för eder, och I skolen icke vara
      köttet i den; nej, vid Israels gräns skall jag döma eder.
 12.  Då skolen I förnimma att jag är HERREN, I som icke haven vandrat
      efter mina stadgar och icke haven gjort efter mina rätter, utan
      haven gjort efter de hednafolks rätter, som bo runt omkring
      eder.»

 13.  Medan jag så profeterade, hade Pelatja, Benajas son, uppgivit
      andan.  Då föll jag ned på mitt ansikte och ropade med hög röst
      och sade: »Ack, Herre, HERRE, vill du då alldeles göra ände på
      kvarlevan av Israel?»
      >Jes. 10,20. Hes. 9,8.
 14.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
 15.  »Du människobarn, dina bröder, ja, dina bröder dina nära fränder
      och hela Israels hus, alla de till vilka Jerusalems invånare
      säga: 'Hållen eder borta från HERREN; det är åt oss som landet
      har blivit givet till besittning' --
 16.  om dem skall du alltså säga: Så säger Herren, HERREN: Ja, väl
      har jag fört dem långt bort ibland folken och förstrött dem i
      länderna, och med nöd har jag varit för dem en helgedom i de
      länder dit de hava kommit;
      >Jer. 24,5 f.
 17.  men därför skall du nu säga: Så säger Herren, HERREN: Jag skall
      församla eder ifrån folkslagen och hämta eder tillhopa från de
      länder dit I haven blivit förströdda, och skall giva eder
      Israels land.
      >Jer. 23,8.
 18.  Och när de hava kommit dit, skola de skaffa bort därifrån alla
      de skändliga och styggeliga avgudar som nu finnas där.
 19.  Och jag skall giva dem alla ett och samma hjärta, och en ny ande
      skall jag låta komma i deras bröst; jag skall taga bort
      stenhjärtat ur deras kropp och giva dem ett hjärta av kött,
      >Ps. 51,12.  Jer. 32,39. Hes. 36,26 f. Sef 3,9. Apg. 4,32.
 20.  så att de vandra efter mina stadgar och hålla mina rätter och
      göra efter dem, och de skola vara mitt folk, och jag skall vara
      deras Gud.
      >2 Mos. 6,7. 5 Mos. 30,9 f. Jer. 7,23. 24,7. 30,22. 31,1, 33. 32,38.
 21.  Men de vilkas hjärtan efterfölja de skändliga och styggeliga
      avgudarnas hjärtan, deras gärningar skall jag låta komma över
      deras huvuden, säger Herren, HERREN.»
      >Hes. 9,10.
 22.  Och keruberna, följda av hjulen, lyfte sina vingar, och Israels
      Guds härlighet vilade ovanpå dem.
 23.  Och HERRENS härlighet höjde sig och lämnade staden och stannade
      på berget öster om staden.
      >Hes. 10,19. Sak. 14,4.
 24.  Men mig hade en andekraft lyft upp och fört bort till de fångna
      i Kaldeen, så hade skett i synen, genom Guds Ande.  Sedan
      försvann för mig den syn jag hade fått se.
 25.  Och jag talade till de fångna alla de ord som HERREN hade
      uppenbarat för mig.