Evangelium enligt Matteus, 25 Kapitlet
Jesus framställer liknelserna om de tio
jungfrurna och om de anförtrodda punden,
talar om Människosonens dom över folken.
1. »Då skall det vara med himmelriket, såsom när tio jungfrur togo
sina lampor och gingo ut för att möta brudgummen.
2. Men fem av dem voro oförståndiga, och fem voro förståndiga.
3. De oförståndiga togo väl sina lampor, men togo ingen olja med
sig.
4. De förståndiga åter togo olja i sina kärl, tillika med lamporna.
5. Då nu brudgummen dröjde, blevo de alla sömniga och somnade.
6. Men vid midnattstiden ljöd ett anskri: 'Se brudgummen kommer!
Gån ut och möten honom.'
7. Då stodo alla jungfrurna upp och redde till sina lampor.
8. Och de oförståndiga sade till de förståndiga: 'Given oss av eder
olja, ty våra lampor slockna.'
9. Men de förståndiga svarade och sade: 'Nej, den skulle ingalunda
räcka till för både oss och eder. Gån hellre bort till dem som
sälja, och köpen åt eder.'
10. Men när de gingo bort för att köpa, kom brudgummen, och de som
voro redo gingo in med honom till bröllopet, och dörren stängdes
igen.
11. Omsider kommo ock de andra jungfrurna och sade: 'Herre, herre,
låt upp för oss.'
12. Men han svarade och sade: 'Sannerligen säger jag eder: Jag känner
eder icke.'
13. Vaken fördenskull; ty I veten icke dagen, ej heller stunden.
14. Ty det skall ske, likasom när en man som ville fara utrikes
kallade till sig sina tjänare och överlämnade åt dem sina
ägodelar;
15. åt en gav han fem pund[1], åt en annan två och åt en tredje ett
pund, åt var och en efter hans förmåga, och for utrikes.
16. Strax gick då den som hade fått de fem punden bort och
förvaltade dem så, att han med dem vann andra fem pund.
17. Den som hade fått de två punden vann på samma sätt andra två.
18. Men den som hade fått ett pund gick bort och grävde en grop i
jorden och gömde där sin herres penningar.
19. En lång tid därefter kom tjänarnas herre hem och höll räkenskap
med dem.
20. Då trädde den fram, som hade fått de fem punden, och bar fram
andra fem pund och sade: 'Herre, du överlämnade åt mig fem pund;
se, andra fem pund har jag vunnit.'
21. Hans herre svarade honom: 'Rätt så, du gode och trogne tjänare!
När du var satt över det som ringa är, var du trogen; jag skall
sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.'
22. Så trädde ock den fram, som hade fått de två punden, och sade:
'Herre, du överlämnade åt mig två pund; se, andra två pund har
jag vunnit.'
23. Hans herre svarade honom: 'Rätt så, du gode och trogne tjänare!
När du var satt över det som ringa är, var du trogen; jag skall
sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.'
24. Sedan trädde ock den fram, som hade fått ett pund, och sade:
'Herre, jag hade lärt känna dig såsom en sträng man, som vill
skörda, där du icke har sått, och inbärga, där du icke har
utstrött;
25. och av fruktan för dig gick jag bort och gömde ditt pund i
jorden. Se här har du vad dig tillhör.'
26. Då svarade hans herre och sade till honom: 'Du onde och late
tjänare, du visste att jag vill skörda, där jag icke har sått,
och inbärga, där jag icke har utstrött?
27. Då borde du också hava satt in mina penningar i en bank, så att
jag hade fått igen mitt med ränta, när jag kom hem.
28. Tagen därför ifrån honom hans pund, och given det åt den som har
de tio punden.
29. Ty var och en som har, åt honom skall varda givet, så att han
får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också
det han har.
30. Och kasten den oduglige tjänaren ut i mörkret härutanför.' Där
skall vara gråt och tandagnisslan.
31. Men när Människosonen kommer i sin härlighet, och alla änglar
med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron.
32. Och inför honom skola församlas alla folk och han skall skilja
dem från varandra, såsom en herde skiljer fåren ifrån getterna.
33. Och fåren skall han ställa på sin högra sida, och getterna på
den vänstra.
34. Därefter skall Konungen säga till dem som stå på hans högra
sida: 'Kommen, I min Faders välsignade, och tagen i besittning
det rike som är tillrett åt eder från världens begynnelse.
35. Ty jag var hungrig, och I gåven mig att äta; jag var törstig,
och I gåven mig att dricka; jag var husvill, och I gåven mig
härbärge,
36. naken, och I klädden mig; jag var sjuk, och I besökten mig; jag
var i fängelse, och I kommen till mig.'
37. Då skola de rättfärdiga svara honom och säga: 'Herre, när sågo
vi dig hungrig och gåvo dig mat, eller törstig och gåvo dig att
dricka?
38. Och när sågo vi dig husvill och gåvo dig härbärge, eller naken
och klädde dig?
39. Och när sågo vi dig sjuk eller i fängelse och kommo till dig?'
40. Då skall Konungen svara och säga till dem: 'Sannerligen säger
jag eder: Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta
bröder, det haven I gjort mot mig.'
41. Därefter skall han ock säga till dem som stå på hans vänstra
sida: 'Gån bort ifrån mig, I förbannade[2], till den eviga
elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar.
42. Ty jag var hungrig, och I gåven mig icke att äta; jag var
törstig, och I gåven mig icke att dricka;
43. jag var husvill, och I gåven mig icke härbärge, naken, och I
klädden mig icke, sjuk och i fängelse, och I besökten mig icke.'
44. Då skola också de svara och säga: 'Herre, när sågo vi dig
hungrig eller törstig eller husvill eller naken eller sjuk eller
i fängelse och tjänade dig icke?'
45. Då skall han svara dem och säga: 'Sannerligen säger jag eder:
Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I
ej heller gjort mot mig.'
46. Och dessa skola då då bort till evigt straff, men de rättfärdiga
till evigt liv.»
[1] Se Pund i Ordförklaringarna.
[2] Eller: Därefter skall han ock säga till dem som stå på hans
vänstra sida: 'Gån bort ifrån mig i förbannelse' osv.
Project Runeberg, Sat Dec 7 15:46:29 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/40_25.html
