Bibeln / Paulus' brev till romarna, 14 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                Paulus' brev till romarna, 14 Kapitlet

                Plikter mot de svaga i tron, som hysa
                betänkligheter rörande vissa utvärtes
                                ting.

  1.  Om någon är svag i tron, så upptagen honom dock vänligt, utan
      att döma över andras betänkligheter.
  2.  Den ene har tro till att äta vad som helst, under det att den
      som är svag allenast äter vad som växer på jorden.
  3.  Den som äter må icke förakta den som icke äter.  Ej heller må
      den som icke äter döma den som äter; ty Gud har upptagit honom,
  4.  och vem är du som dömer en annans tjänare?  Om han står eller
      faller, det kommer allenast hans egen herre vid; men han skall
      väl bliva stående, ty Herren är mäktig att hålla honom stående.

  5.  Den ene gör skillnad mellan dag och dag, den andre håller alla
      dagar för lika; var och en vare fullt viss i sitt sinne.
  6.  Om någon särskilt aktar på någon dag, så gör han detta för
      Herren, och om någon äter, så gör han detta för Herren; han
      tackar ju Gud.  Så ock, om någon avhåller sig från att äta, gör
      han detta för Herren, och han tackar Gud.
  7.  Ty ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig
      själv.
  8.  Leva vi, så leva vi för Herren; dö vi, så dö vi för Herren.
      Evad vi leva eller dö, höra vi alltså Herren till.
  9.  Ty därför har Kristus dött och åter blivit levande, att han
      skall vara herre över både döda och levande.
 10.  Men du, varför dömer du din broder?  Och du åter, varför
      föraktar du din broder?  Vi skola ju alla en gång stå inför Guds
      domstol.
 11.  Ty det är skrivet:
        »Så sant jag lever, säger Herren,
        för mig skola alla knän böja sig,
        och alla tungor skola prisa Gud.»
 12.  Alltså skall var och en av oss inför Gud göra räkenskap för sig
      själv.

 13.  Låtom oss därför icke mer döma varandra.  Dömen hellre så, att
      ingen må för sin broder lägga en stötesten eller något som
      bliver honom till fall.
 14.  Jag vet väl och är i Herren Jesus viss om att intet i sig självt
      är orent; allenast om någon håller något för orent, så är det
      för honom orent.
 15.  Om nu genom din mat bekymmer vållas din broder, så vandrar du
      icke mer i kärleken.  Bliv icke genom din mat till fördärv för
      den som Kristus har lidit döden för.
 16.  Låten alltså icke det goda som I haven fått bliva utsatt för
      smädelse.
 17.  Ty Guds rike består icke i mat och dryck, utan i rättfärdighet
      och frid och glädje i den helige Ande.
 18.  Den som häri tjänar Kristus, han är välbehaglig för Gud och
      håller provet inför människor.
 19.  Vi vilja alltså fara efter det som länder till frid och till
      inbördes uppbyggelse.
 20.  Bryt icke för mats skull ned Guds verk.  Väl är allting rent,
      men om ätandet för någon är en stötesten, så bliver det för den
      människan till ondo;
 21.  du gör väl i att avhålla dig från att äta kött och dricka vin
      och från annat som för din broder bliver en stötesten.
 22.  Den tro du har må du hava för dig själv inför Gud.  Salig är den
      som icke måste döma sig själv, när det gäller något som han har
      prövat vara rätt.
 23.  Men om någon hyser betänkligheter och likväl äter, då är han
      dömd, eftersom det icke sker av tro.  Ty allt som icke sker av
      tro, det är synd.