Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Job - 4 Kapitlet. Elifas' första tal: Förmaning till Job att vara tålig; allenast syndare straffas; en nattlig syn. - 5 Kapitlet. Fortsättning av Elifas' första tal: Den oförnuftiges undergång och den frommes upprättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
21
Ja, deras hyddas fäste ryckes
bort för dem,
oförtänkt måste de dö."
Fortsättning av Elifas’ första tal: Den
oförnuftiges undergång och den frommes
upprättelse.
Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig,
och till vilken av de heliga kan du vända dig?
2
Se, dåren dräpes av sin grämelse,
och den fåkunnige dödas av sin
bitterhet.
3
Jag såg en dåre, fast var han rotad,
men plötsligt måste jag ropa ve över
hans boning.
Ps. 37: 35 f.
4
Ty hans barn gå nu fjärran ifrån
frälsning,
de förtrampas i porten utan
räddning.
5
Av hans skörd äter vem som är hungrig,
den rövas bort, om ock hägnad med törnen:
efter hans rikedom gapar ett giller.
6
Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet,
ej ur marken skjuter olyckan upp;
7
nej, människan varder född till olycka,
såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
8
Men vore det nu jag, så sökte
jag nåd hos Gud,
åt Gud hemställde jag min sak,
9
åt honom som gör stora och
outrannsakliga ting,
under, flera än någon kan räkna,
Job 9: 10. Ps. 72: 18. 86: 10. Rom. 11: 33.
10
åt honom som låter regnet falla
på jorden
och sänder vatten ned över
markerna,
11
när han vill upphöja de ringa
och förhjälpa de sörjande till
frälsning.
1 Sam. 2: 7. Ps. 113: 7. Luk. 1: 52.
12
Han är den, som gör de klokas
anslag om intet,
så att deras händer intet uträtta med
förnuft;
Neh. 4: 15. Ps. 33: 10. Jes. 8: 10.
13
han fångar de visa i deras klokskap
och låter de illfundiga förhasta sig
i sina rådslag:
1 Kor. 3: 19.
14
mitt på dagen råka de ut för
mörker
och famla mitt i ljuset, likasom vore
det natt.
5 Mos. 28: 29. Jes. 59: 9 f.
15
Så frälsar han från deras tungors svärd,
han frälsar den fattige ur den
övermäktiges hand.
16
Den arme kan så åter hava ett hopp,
och orättfärdigheten måste tillsluta
sin mun.
Ps. 107: 42.
17
Ja, säll är den människa, som
Gud agar;
den Allsmäktiges tuktan må du icke
förkasta.
Ords. 3: 11. Hebr. 12: 5 f. Jak. 1: 12.
Upp. 3: 19.
18
Ty om han sargar, så förbinder
han ock,
om han slår, så hela ock hans
händer.
5 Mos. 32: 39. 1 Sam. 2: 6 f. Hos. 6: 1.
19
Sex gånger räddar han dig ur nöden,
ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
Ps. 91: 3 f.
20
I hungerstid förlossar han dig
från döden
och i krig undan svärdets våld.
Ps. 33: 19. 37: 19.
21
När tungor svänga gisslet,
gömmes du undan;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
