Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Job - 28 Kapitlet. Fortsättning av Jobs sluttal till vännerna. Vishetens gruva. - 29 Kapitlet. Jobs slutbetraktelse: Med saknad påminner han sig, huru lycklig och aktad han fordom var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vägen till henne,
han är den, som vet, var hon har
sin boning.
Ords. 8: 22 f. Jak. 1: 5.
24
Ty han förmår skåda till jordens ändar,
allt vad som finnes under
himmelen ser han.
25
När han mätte ut åt vinden
dess styrka
och avvägde vattnen efter mått,
26
när han stadgade en lag för
regnet
och en väg för tordönets stråle,
Job 38: 25.
27
då såg han och uppenbarade henne,
då lät han henne stå fram, då
utforskade han henne.
28
Och till människorna sade han så:
"Se, Herrens fruktan, det är vishet,
och att fly det onda, är förstånd."
Ps. 111: 10. Ords. 1: 7. 9: 10.
Jobs slutbetraktelse: Med saknad påminner han
sig, huru lycklig och aktad han fordom var.
Åter hov Job upp sin röst och
kvad:
2
Ack, att jag vore såsom i forna
månader,
såsom i de dagar, då Gud gav mig
sitt beskydd;
3
då hans lykta sken över mitt huvud
och jag vid hans ljus gick fram
genom mörkret!
4
Ja, vore jag såsom i min mognads dagar,
då Guds huldhet vilade över min hydda,
5
då ännu den Allsmäktige var med mig,
och mina barn stodo runt omkring mig,
6
då mina fötter badade i gräddmjölk
och klippan invid mig göt ut bäckar
av olja!
7
När jag då gick upp till porten
i staden
och intog mitt säte på torget,
Vish. 8: 12.
8
då drogo de unga sig undan vid
min åsyn,
de gamla reste sig upp och blevo
stående.
9
Då höllo hövdingar tillbaka sina ord
och lade handen på munnen;
10
furstarnas röst ljöd då dämpad,
och deras tunga lådde vid gommen.
11
Ja, vart öra, som hörde,
prisade mig då säll,
och vart öga, som såg, bar
vittnesbörd om mig;
12
ty jag räddade den betryckte,
som ropade,
och den faderlöse, den som ingen
hjälpare hade.
2 Mos. 22: 22. Ps. 72: 12.
13
Den olyckliges välsignelse kom
då över mig,
och änkans hjärta uppfyllde jag med
jubel.
14
I rättfärdighet klädde jag mig,
och den var såsom min klädnad;
rättvisa bar jag såsom mantel och
huvudbindel.
Jes. 59: 17. Vish. 5: 18. Ef. 6: 14.
15
Ögon blev jag då åt den blinde,
och fötter var jag åt den halte.
4 Mos. 10: 31.
16
Jag var då en fader för de fattiga,
och den okändes sak redde jag ut.
17
Jag krossade den orättfärdiges
käkar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
