Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psaltaren - Tredje boken - 73 Psalmen. Den frommes tröst vid de ogudaktigas lycka - 74 Psalmen. Klagan och bön när Guds tempel hade blivit oskärat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och varda icke plågade såsom andra
människor.
6
Därför är högmod deras halsprydnad,
våld den klädnad, som höljer dem.
7
Ur fetma skåda deras ögon fram,
deras hjärtans inbillningar hava
intet mått.
5 Mos. 32: 15. Jer. 5: 28.
8
De håna och tala förtryck i sin
ondska;
med höga åthävor tala de.
9
Med sin mun stiga de upp i himmelen,
och deras tunga far fram på jorden;
10
därför vänder sig deras folk till dem
och super så in vattnet i fulla drag.
11
Och de säga: "Huru skulle Gud
kunna veta det?
Skulle sådan kunskap finnas hos
den Högste?"
Job 22: 13. Ps. 10: 11. 94: 7. Hes. 8: 12.
12
Ja, så är det med de ogudaktiga;
det går dem alltid väl, och de växa
i makt.
Job 12: 6.
13
Sannerligen, förgäves bevarade
jag mitt hjärta rent
och tvådde mina händer i oskuld;
14
jag vart dock plågad hela dagen,
och var morgon kom tuktan över
mig.
15
Om jag hade sagt: "Så vill jag lära",
då hade jag svikit dina barns släkte.
16
När jag nu tänkte efter för att
begripa detta,
syntes det mig alltför svårt,
17
till dess jag trängde in i Guds
heliga rådslut
och aktade på deras ände.
18
Sannerligen, på slipprig mark
ställer du dem,
du störtar dem ned i fördärv.
Job 21: 17 f.
19
Huru varda de ej till intet i ett
ögonblick!
De förgås och få en ände med
förskräckelse.
20
Såsom det är med en dröm,
när man vaknar, o Herre,
så aktar du dem för intet, såsom
skuggbilder, när du vaknar.
Job 20:8.
21
När mitt hjärta förbittrades
och jag kände styng i mitt inre,
22
då var jag oförnuftig och förstod intet;
såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
23
Dock förbliver jag städse hos dig;
du håller mig vid min högra hand.
24
Du skall leda mig efter ditt råd
och sedan upptaga mig med ära.
Jes. 28:29.
25
Vem har jag i himmelen utom dig!
Och när jag har dig, då frågar jag
efter intet på jorden.
26
Om än min kropp och min själ
försmäkta,
så är dock Gud mitt hjärtas klippa
och min del evinnerligen.
Ps. 142: 6.
27
Ty se, de som hava vikit bort
ifrån dig skola förgås;
du förgör var och en, som trolöst
avfaller från dig.
28
Men jag har min glädje i att
hålla mig intill Gud;
jag söker min tillflykt hos Herren,
Herren,
för att kunna förtälja alla dina
gärningar.
1
En sång av Asaf.
Varför, o Gud,
har du så alldeles förkastat oss,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
