Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psaltaren - Tredje boken - 74 Psalmen. Klagan och bön när Guds tempel hade blivit oskärat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varför ryker din vredes eld
mot fåren i din hjord?
2
Tänk på din menighet,
som du i fordom tid förvärvade,
som du förlossade till att bliva
din arvedels stam;
tänk på Sions berg,
där du har din boning.
3
Vänd dina steg till den plats,
där evig förödelse råder;
allt har ju fienden
fördärvat i helgedomen.
4
Dina ovänner hava skränat
inne i ditt församlingshus,
de hava satt upp sina tecken
såsom rätta tecken.
5
Det var en syn, såsom när man
höjer
yxor mot en tjock skog.
6
Och alla dess snidverk hava de
nu krossat
med yxa och bila.
1 Kon. 6: 18, 29, 32.
7
De hava satt eld på din helgedom
och oskärat ända till grunden
ditt namns boning.
2 Kon. 25: 9.
8
De hava sagt i sina hjärtan:
"Vi vilja alldeles kuva dem."
Alla Guds församlingshus
hava de bränt upp här i landet.
9
Våra tecken se vi icke;
ingen profet finnes mer,
och hos oss är ingen,
som vet för huru länge.
Klag. 2:9. Hes. 7:26. Am. 8: 12.
As. bön v. 12.
10
Huru länge, o Gud,
skall ovännen få smäda
och fienden oavlåtligen
få förakta ditt namn?
11
Varför håller du tillbaka din
hand,
din högra hand?
Drag den fram ur din barm
och förgör dem.
12
Gud, du är ju
min konung av ålder,
du är den, som skaffar
frälsning på jorden.
13
Det var du, som delade
havet genom din makt;
du krossade drakarnas
huvuden på vattnet.
2 Mos. 14:21. Jes. 51:9 f. Hes. 29:3.
14
Det var du, som bräckte
Leviatans huvuden
och gav honom till mat
åt öknens skaror.
15
Det var du, som lät källa
och bäck bryta fram;
du lät ock starka
strömmar uttorka.
2 Mos. 17:6. 4 Mos. 20: 11. Jos. 3: 16 f.
16
Din är dagen,
din är ock natten;
du har berett
ljuset och solen. ps. 136:7 f.
17
Det är du, som har fastställt
alla jordens gränser;
sommar och vinter
äro skapade av dig.
18
Så tänk nu på, huru fienden
smädar Herren,
och huru ett dåraktigt folk
föraktar ditt namn.
19
Lämna ej ut åt vilddjuren
din turturduvas själ;
förgät icke för alltid
dina betrycktas liv.
20
Tänk på förbundet;
ty i landets smygvrår
finnes fullt upp av våldsnästen.
21
Låt icke den förtryckte
vika tillbaka med blygd,
låt den betryckte och den fattige
lova ditt namn.
22
Stå upp, o Gud;
utför din sak.
Betänk, huru du varder smädad
hela dagen av dåren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
