Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Markus - 6 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
Evangelium enligt Markus. Kap. 6: 17-35.
som jag lät halshugga. Han har
uppstått från de döda."
17 Herodes hade nämligen sänt
åstad och låtit gripa Johannes och
binda honom och sätta honom i
fängelse, för Herodias’, sin broder
Filippus’ hustrus, skull. Ty henne
hade Herodes tagit till äkta,
Luk. 3: 19 f.
18 och Johannes hade då sagt till
honom: "Det är icke lovligt för dig
att hava din broders hustru."
3 Mos. 18: 16.
19 Därför hyste nu Herodias agg
till honom och ville döda honom,
men hon hade icke makt därtill.
20 Ty Herodes förstod, att
Johannes var en rättfärdig och helig man,
och han fruktade för honom och
gav honom sitt beskydd. Och när
han hade hört honom, blev han
betänksam i många stycken; och han
hörde honom gärna. Matt- 2i: 26.
21 Men så kom en läglig dag, i
det att Herodes på sin födelsedag
gjorde ett gästabud för sina
stormän och för krigsöverstarna och de
förnämsta männen i Galileen.
22 Då gick Herodias1 dotter ditin
och dansade; och hon behagade
Herodes och hans bordsgäster. Och
konungen sade till flickan: "Begär
av mig, vadhelst du vill, så skall
jag giva dig det."
23 Ja, han lovade henne detta med
ed och sade: "Vad helst du begär
av mig, det skall jag giva dig, ända
till hälften av mitt rike."
24 Då gick hon ut och frågade sin
moder: "Vad skall jag begära?"
Hon svarade: "Johannes döparens
huvud."
25 Och strax skyndade hon in till
konungen och framställde sin
begäran och sade: "Jag vill att du nu
genast giver mig på ett fat Johannes
döparens huvud."
26 Då blev konungen mycket
bekymrad, men för edens och för
bordsgästernas skull ville han icke
avvisa henne.
27 Alltså sände konungen strax en
drabant med befallning att hämta
hans huvud. Och denne gick åstad
och halshögg honom i fängelset
28 och bar sedan fram hans huvud
på ett fat och gav det åt flickan, och
flickan gav det åt sin moder.
29 Men när hans lärjungar fingo
höra härom, kommo de och togo hans
döda kropp och lade den i en grav.
30 Och apostlarna församlade sig
hos Jesus och omtalade för honom
allt, vad de hade gjort, och allt, vad
de hade lärt folket.
Luk. 9: 10 f.
31 Då sade han till dem:
"Kommen nu I med mig bort till en öde
trakt, där vi få vara allena, och
vi-len eder något litet." Ty de fingo
icke ens tid att äta; så många voro
de, som kommo och gingo.
Mark. 3: 20.
32 De foro alltså i båten bort till
en öde trakt, där de kunde vara
allena.
Matt. 14: 13 f. Joh, 6: 1 f.
33 Men man såg dem fara sin väg,
ocl> många fingo veta det; och från
alla städer strömmade då människor
tillsammans dit landvägen och
kommo fram före dem.
34 När han så steg i land, fick han
se, att där var mycket folk. Då
ömkade han sig över dem, eftersom
de voro "lika får, som icke hade
någon herde"; och han begynte
undervisa dem i mångahanda stycken.
4 Mos. 27; 17. Hes. 34: 5. Matt. 9: 36,
35 Men när det redan var långt
lidet på dagen, trädde hans lärjungar
fram till honom och sade: "Trakten
5 ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
