Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Markus - 6 Kapitlet - 7 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 6:36-7:1. Evangelium enligt Markus.
66
är öde, och det är redan långt lidet
på dagen.
2 Kon. 4: 42 f. Matt. 14: 15 f. 15: 32. f.
Mark. 8: 1 f. Luk. 9: 12 f. Joh. 6: 5 f.
36 Låt dem skiljas åt, så att de
kunna gå bort i gårdarna och
byarna häromkring och köpa sig
något att äta."
37 Men han svarade och sade till
dem: "Given I dem att äta." De
svarade honom: "Skola vi då gå
bort och köpa bröd för två hundra
silverpenningar1 och giva demattäta."
38 Men han sade till dem: "Huru
många bröd haven I? Gån och sen
efter." Sedan de hade gjort så,
svarade de: "Fem och därtill två fiskar."
39 Då befallde han dem att låta
alla i skilda matlag lägga sig ned i
gröna gräset.
40 Och de lägrade sig där i skilda
hopar, hundra eller femtio i var.
41 Därefter tog han de fem
bröden och de två fiskarna och såg
upp till himmelen och välsignade
dem. Och han bröt bröden och gav
dem åt lärjungarna, för att de skulle
lägga fram åt folket; också de två
fiskarna delade han mellan dem alla.
42 Och de åto alla och blevo mätta.
43 Sedan samlade man upp
överblivna brödstycken, tolv korgar fulla,
därtill ock kvarlevor av fiskarna.
44 Och det var fem tusen män,
som hade ätit.
45 Strax därefter nödgade han sina
lärjungar att stiga i båten och i
förväg fara till Betsaida på andra
stranden, medan han själv tillsåg, att
folket Skildes åt. Matt. 14: 22 f. Joh. 6: 16 f.
46 Och när han hade tagit avsked
av folket, gick han därifrån upp på
berget för att bedja.
47 När det så hade blivit afton,
var båten mitt på sjön, och han var
ensam kvar på land.
1 Se Silverpenning i Ordförkl.
48 Och han såg dem vara hårt
ansatta, där de rodde fram, ty vinden
låg emot dem. Vid fjärde
nattvakten kom han då till dem, gående på
sjön, och skulle just gå förbi dem.
49 Men när de fingo se honom gå
på sjön, trodde de, att det var en
vålnad, och ropade högt;
50 ty de sågo honom alla och blevo
förfärade. Men han begynte strax
tala med dem och sade till dem:
"Våren vid gott mod; det är jag,
våren icke förskräckta."
51 Därefter steg han upp till dem
i båten, och vinden lade sig. Och
de blevo uppfyllda av stor häpnad;
Mark. 4: 39.
52 ty de hade icke kommit till
förstånd genom det, som hade skett
med bröden, utan deras hjärtan voro
förstockade.
53 När de hade farit över till
andra stranden, kommo de till
Gen-nesarets land och lade till där.
Matt. 14: 34 f.
54 Och när de stego ur båten,
kände man strax igen honom;
55 och man skyndade omkring med
bud i hela den trakten, och folket
begynte då överallt bära de sjuka
på sängar dit, där man hörde, att
han var.
56 Och varhelst han gick in i
någon by eller någon stad eller någon
gård, där lade man de sjuka på de
öppna platserna. Och de bådo
honom att åtminstone få röra vid
hörntofsen på hans mantel; och alla, som
rörde vid den, blevo hulpna.
7 Kapitlet.
Jesus bestraffar fariséernas och de skriftlärdes
skrymtaktiga nit,- bönhör en kananeisk kvinna,
botar en dövstum.
ch fariséerna, så ock några
skriftlärde, som hade kommit från
o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
