Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 19 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Evangelium enligt Lukas. Kap. 19:23-45.
och skörda, vad jag icke har
sått ?
23 Varför satte du då icke in mina
penningar i en bank? Då hade jag,
när jag kom hem, fått uppbära dem
med ränta/
24 Och han sade till dem, som
stodo vid hans sida: Tagen ifrån
honom hans pund, och given det åt
den, som har de tio punden.’
25 De sade till honom: ’Herre,
han har ju redan tio pund.’
26 Han svarade: ’Jag säger eder:
Var och en som har, åt honom
skall varda givet; men den som icke
har, från honom skall tagas också
det han har.
Matt. 13: 12. 25: 29. Mark. 4: 25. Luk. 8: 18.
27 Men dessa mina ovänner, som
icke ville hava mig till konung över
sig, fören dem hit, och huggen ned
dem här inför mig."
28 Sedan Jesus hade sagt detta,
gick han framför de andra upp mot
Jerusalem.
29 När han då nalkades Betfage
och Betania, vid det berg, som
kallas Oljeberget, sände han åstad
två av lärjungarna
Matt. 21: 1 f. Mark. 11: 1 f.
30 och sade: "Gån in i. byn, som
ligger här mitt framför. Och när I
kommen ditin, skolen I finna en
åsnefåle stå där bunden, som ingen
människa någonsin har suttit på;
lösen den och fören den hit.
31 Och om någon frågar eder,
varför I lösen den, skolen I svara så:
’Herren behöver den’."
32 Och de som hade blivit
utsända gingo åstad och funno det
så, som han hade sagt dem.
Matt. 2 i: 6 f. Mark. 11: 4 f.
33 Och när de löste fålen, frågade
ägarna dem: "Varför lösen I fålen?"
34 De svarade: "Herren behöver
den."
1 Se Messias i Ordförkl.
35 Och de förde fålen till Jesus
och lade sina mantlar på den och
läto Jesus sätta sig därovanpå.
Joh. 12: 12 f.
36 Och där han färdades fram,
bredde de ut sina mantlar under
honom på vägen.
37 Och då han var nära foten av
Oljeberget, begynte hela
lärjunga-skaran i sin glädje att med hög röst
lova Gud för alla de kraftgärningar,
som de hade sett;
38 och de sade:
"Välsignad vare han, som
kommer,
konungen, i Herrens namn.
Frid vare i himmelen
och ära i höjden1!"
Ps. 118: 25 /. Luk. 2: 14.
39 Och några fariséer, som voro
med i folkhopen, sade till honom:
’Mästare, förbjud dina lärjungar
att ropa så."
40 Men han svarade och sade:
"Jag säger eder: Om dessa tiga,
skola stenarna ropa." Hat>. 2: n.
41 Då han nu kom närmare och
fick se staden, begynte han gråta
över den
42 och sade: "O, att du i dag hade
insett, också du, vad din frid
tillhör! Men nu är det fördolt för
dina ögon.
5 Mos. 32: 29. Matt. 13: 14.
43 Ty den tid skall komma över
dig, då dina fiender skola omgiva
dig med belägringsvall och innesluta
dig och tränga dig på alla sidor.
44 Och de skola slå ned dig till
jorden, tillika med dina barn, som
äro i dig, och skola icke lämna kvar i
dig sten på sten, därför att du icke
aktade på den tid, då du var sökt."
1 Kon. 9: 7 f. Mik. 3: 12. Luk. 21: 6.
45 Och han gick in i helgedomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
