Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostlagärningarna - 19 Kapitlet - 20 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 19:30-20:7. Apostlagärningarna.
222
30 Paulus ville då gå in bland folket,
men lärjungarna tillstadde honom
det icke.
31 Också några asiarker, som voro
hans vänner, sände bud till honom
och bådo honom, att han icke skulle
giva sig in på skådebanan.
32 Och de skriade, den ene så och
den andre så; ty menigheten var
upprörd, och de flesta visste icke,
varför de hade kommit tillsammans.
33 Då drog man ur folkhopen fram
Alexander, som judarna sköto
framför sig. Och Alexander gav tecken
med handen, att han ville hålla ett
försvarstal inför folket.
34 Men när de märkte, att han
var jude, begynte de ropa, alla med
en mun, och skriade under ett par
timmars tid: "Stor är efesiernas
Diana!"
35 Men stadens kansler lugnade
folket och sade:
"Efesier, finnes då någon människa
som icke vet, att efesiernas stad är
vårdare av den stora Dianas tempel
och den bild av henne, som har
fallit ned från himmelen?
36 Eftersom ju ingen kan bestrida
detta, boren I hålla eder lugna och
icke företaga eder något förhastat.
37 Emellertid haven I dragit fram
dessa män, som icke äro helgerånare,
ej heller smäda vår gudinna.
38 Om nu Demetrius och de
hantverkare, som hålla ihop med
honom, hava sak mot någon, så
finnas ju domstolssammanträden och
landshövdingar. Må de alltså göra
upp saken med varandra inför rätta.
39 Och haven I något att andraga,
som går därutöver, så må sådant
avgöras i den lagliga
folkförsamlingen.
40 På grund av det som i dag har
skett, löpa vi ju till och med fara
att bliva anklagade för upplopp, fast-
än vi icke hava gjort något ont;
och någon giltig anledning till denna
folkskockning kunna vi icke heller
uppgiva."
Med dessa ord fick han menigheten
att skiljas åt.
20 Kapitlet.
Fortsättning av Paulus* tredje missionsresa:
han besöker Macedonien och Grekland,
återvänder genom Macedonien och Troas, kommer
till Miletus och håller där ett avskedstal till
efesiernas äldste.
Då nu oroligheterna voro stillade,
kallade Paulus lärjungarna till
sig och talade till dem förmaningens
ord; och sedan han tagit avsked av
dem, begav han sig åstad för att
fara till Macedonien.
2 Och när han hade färdats genom
det landet och jämväl där talat många
förmaningens ord, kom han till
Grekland.
3 Där uppehöll han sig i tre
månader. När han sedan tänkte
avsegla därifrån till Syrien, beslöt han,
eftersom judarna förehade något
anslag mot honom, att göra återfärden
genom Macedonien.
4 Och med honom följde Sopater,
Pyrrus’ son, från Berea, och av
tessalonikerna Aristarkus och
Se-kundus, vidare Gajus från Derbe
och Timoteus, slutligen Tykikus och
Trofimus från provinsen Asien.
Apg. 19: 29. 21: 29. Ef. 6: 21.
5 Men dessa foro i förväg och
inväntade oss i Troas.
6 Sedan, efter det osyrade brödets
högtid, avseglade vi andra ifrån
Fi-lippi och träffade dem på femte
dagen åter i Troas; och där vistades
vi i sju dagar.
7 På första veckodagen voro vi
församlade till brödsbrytelse, och
Paulus, som tänkte fara vidare
dagen därefter, samtalade med bröder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
