Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostlagärningarna - 23 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
Apostlagärningarna.
Kap. 23:9-27.
9 Och man begynte ropa och larma;
och några skriftlärde, som hörde till
fariséernas parti, stodo upp och
begynte ivrigt disputera med de andra
och sade: "Vi finna intet ont hos
denne man. Kanhända har en ande
eller en ängel verkligen talat med
honom."
Apg. 5: 39. 22: 17 f. 25: 25. 26: 31.
10 Då nu en så häftig strid hade
uppstått, fruktade översten, att de
skulle slita Paulus i stycken, och
bjöd manskapet gå ned och rycka
honom undan dem och föra honom
till kasernen.
11 Natten därefter kom Herren
och stod framför honom och sade:
"Var vid gott mod; ty såsom du
har vittnat om mig i Jerusalem, så
måste du ock vittna i Rom."
Apg. 18: 9. 19: 21. 28: 23.
12 När det sedan hade blivit dag,
sammangaddade sig judarna och
förpliktade sig med dyr ed att varken
äta eller dricka, förrän de hade dräpt
Paulus.
13 Och det var mer än fyrtio män,
som så hade sammansvurit sig.
14 Dessa gingo till översteprästerna
och de äldste och sade: "Vi hava
med dyr ed förpliktat oss att
ingenting smaka, förrän vi hava dräpt
Paulus. Joh. 16: 2.
15 Så mån I nu, tillsammans med
Rådet, hemställa hos översten, att
han låter föra honom ned till eder,
detta under föregivande att I tanken
grundligare undersöka hans sak. Vi
skola då vara redo att röja honom
ur vägen, innan han hinner fram."
16 Men Paulus’ systerson fick höra
om försåtet. Han kom därför till
kasernen och gick ditin och
omtalade för Paulus, vad han hade hört.
17 Paulus bad då, att en av
hövits-männen skulle komma till honom,
och sade: "För denne yngling till
översten; ty han har en
underrättelse att lämna honom."
18 Denne tog honom då med sig
och förde honom till översten och
sade: "Fången Paulus har kallat mig
till sig och bett mig föra denne
yngling till dig, ty han har något att
säga dig."
19 Då tog översten honom vid
handen och gick avsides med honom
och frågade honom: "Vad är det för
en underrättelse du har att lämna
mig?"
20 Han svarade: "Judarna hava
kommit överens om att bedja dig,
att du i morgon låter föra Paulus
ned till Rådet, detta under
föregivande att det tänker skaffa sig
grundligare kunskap om honom.
21 Gör dem nu icke till viljes häri;
ty mer än fyrtio av dem ligga i försåt
för honom och hava med dyr ed
förpliktat sig att varken äta eller dricka,
förrän de hava röjt honom ur vägen.
Och nu äro de redo och vänta
allenast på, att du skall bevilja deras
begäran."
22 Översten bjöd då ynglingen att
icke för någon omtala, att han hade
yppat detta för honom, och lät
honom sedan gå.
23 Därafter kallade han till sig två
av hövitsmännen och sade till dem:
"Låten två hundra krigsmän göra
sig redo att i natt vid tredje timmen
avgå till Cesarea, så ock sjuttio
ryttare och två hundra spjutbärare."
24 Och han tillsade dem att skaffa
åsnor, som de skulle låta Paulus
rida på, så att han oskadd kunde
föras till landshövdingen Felix.
25 Och han skrev ett brev, så
lydande:
26 "Klaudius Lysias hälsar den
ädle landshövdingen Felix.
27 Denne man blev gripen av
judarna, och det var nära, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
