- Project Runeberg -  Bibeln / Evangeliska Fosterlandsstiftelsen 1927 / Nya testamentet /
418

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristi lidandes historia - Första akten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Första akten

Kristi lidandes historia.

418

KRISTI LIDANDES HISTORIA.

Utdrag ur alla evangelisternas skrifter. Texten är i enlighet med nya kyrkobibeln.

Första akten.

Vad Kristus, medan det stämplas efter hans
liv, gör och lider hos sina lärjungar i
Jerusalem och på vägen till örtagården, före sin
blodiga dödskamp.

Då det osyrade brödets högtid var nära,
sade Jesus till sina lärjungar: »I veten,
att det två dagar härefter är påsk; då skall
Människosonen bliva förrådd och
utlämnad till att korsfästas.»’ Därefter
församlade sig översteprästerna och de
skriftlärde och folkets äldste hos översteprästen,
som hette Kaifas, i hans hus, och rådslogo
om att låta gripa Jesus med list och döda
honom. De fruktade nämligen för folket.
Men de sade: »Icke under högtiden, för
att ej oroligheter skola uppstå bland
folket.» Men Satan for in i Judas, som
kallades Iskariot, och som var en av de tolv.
Denne gick bort och talade med
översteprästerna och befälhavarna för
tempelvakten om huru han skulle överlämna
honom åt dem, och sade: »Vad viljen I
giva mig, för att jag skall överlämna
honom åt eder?» När de hörde detta, blevo
de glada och förklarade sig villiga att giva
honom trettio silverpenningar. Och han
gick in på deras anbud och sökte sedan
efter lägligt tillfälle att förråda honom åt
dem, utan att någon folkskockning
uppstod. Men på första dagen i det osyrade
brödets högtid, när man slaktade
påskalammet, trädde lärjungarna fram till
Jesus och frågade: »Var vill du att vi skola
reda till åt dig att äta påskalammet?» Då
sande han åstad två av sina lärjungar,
Petrus och Johannes, och sade: »Gån in i
staden. När I kommen in där, skolen I
möta en man, som bär en kruka vatten.
Följen honom till det hus, där han går in.
Och sägen till husbonden i det huset:
’Mästaren låter säga: Min tid är nära. Var
finnes härbärget, där jag skall äta
påskalammet med mina lärjungar?’ Då skall han
visa eder en stor sal, tillredd och ordnad
för måltid; reden till åt oss där.» Och
lärjungarna begåvo sig i väg och kommo in i
staden och funno det så som han hade
sagt dem; och de redde till påskalammet.
Före påskhögtiden hände sig detta. Jesus
visste, att stunden var kommen för honom
att gå bort ifrån denna världen till Fadern;
och såsom han aht hittills hade älskat sina
egna här i världen, så gav han dem nu ett
yttersta bevis på sin kärlek. När det nu
häfte blivit afton, kom han och lade sig till

bords, och de tolv apostlarna med honom.
Och han sade till dem: »Jag har högeligen
åstundat att äta detta påskalamm med
eder, förrän mitt lidande begynner; ty jag
säger eder, att jag icke mer skall fira denna
högtid, förrän den kommer till fullbordan
i Guds rike.» Och han lät giva sig en kalk
och tackade Gud och sade: »Tagen detta
och delen eder emellan; ty jag säger eder,
att jag härefter icke mer skall dricka av
det som kommer från vinträd, förrän på
den dag då jag dricker det nytt med eder
i min Faders rike.»

Medan de nu åto, i den natt då Herren
Jesus blev förrådd, tog han ett bröd,
tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna
och sade: »Tagen och äten; detta är min
lekamen, som varder utgiven för eder.
Gören detta till min åminnelse.»
Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden,
tackade Gud och gav åt dem och sade:
»Dricken härav alla; denna kalk är det nya
förbundet, i mitt blod, som varder utgjutet
för eder och för många till syndernas
förlåtelse. Så ofta I dricken den, så gören detta till
min åminnelse.» Och de drucko alla därav.

De höllo nu aftonmåltid, och djävulen
hade redan ingivit Judas Iskariot, Simons
son, i hjärtat att förråda Jesus. Och Jesus
visste, att Fadern hade givit allt i hans
händer, och att han hade gått ut från Gud
och skulle gå till Gud. Men han stod upp
från måltiden och lade av sig
överklädnaden och tog en linneduk och band den om
sig. Sedan slog han vatten i ett bäcken och
begynte två lärjungarnas fötter och
torkade dem med linneduken som han hade
bundit om sig. Så kom han till Simon
Petrus. Denne sade då till honom: »Herre,
skulle du två mina fötter?» Jesus svarade
och sade till honom: »Vad jag gör förstår
du icke nu, men framdeles skall du fatta
det.» Petrus sade till honom: »Aldrig
någonsin skall du två mina fötter!» Jesus svarade
honom: »Om jag icke tvår dig, så har du
ingen del med mig.» Då sade Simon Petrus
till honom: »Herre, icke allenast mina
fötter, utan ock händer och huvud!» Jesus
svarade honom: »Den som är helt tvagen,
han behöver sedan allenast två fötterna;
han är ju i övrigt hel och hållen ren. Så
aren ock I rena - dock icke alla.» Han
visste nämligen, vem det var, som skulle
förråda honom; därför sade han, att de icke
alla voro rena.

Sedan han nu hade tvagit deras fötter
och tagit på sig överklädnaden och åter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 00:53:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/efs1927/nt/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free