Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristi lidandes historia - Femte akten - Sjätte akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
Kristi lidandes historia
Sjätte akten
sagt detta, böjde han ned huvudet och
gav upp andan.
Och se, då rämnade förlåten i templet i
två stycken, uppifrån och ända ned, och
jorden skalv, och klipporna rämnade, och
gravarna öppnades, och många avsomnade
heligas kroppar stodo upp. De gingo ut ur
sina gravar och kommo efter hans
uppståndelse in i den heliga staden och
uppenbarade sig för många.
Men när hövitsmannen, som stod där
mitt emot honom, och de som med honom
höllo vakt om Jesus sågo, att han på
sådant sätt gav upp andan, och sågo
jordbävningen och det övriga som skedde,
blevo de mycket förskräckta, prisade Gud
och sade: »Förvisso var denne en rättfärdig
man och Guds Son. » Och när allt folket,
de som hade kommit tillsammans för att
se härpå, sågo, vad som skedde, slogo de
sig för bröstet och vände hem igen.
Men alla hans vänner stodo på avstånd
och sågo detta, bland dem också några
kvinnor, de som hade följt med honom
från Galileen. Bland dessa voro jämväl
Maria från Magdala och den Maria som
var Jakob den yngres och Joses’ moder,
så ock Salome, Sebedeus1 söners moder
- vilka hade följt honom och tjänat
honom, medan han var i Galileen - därtill
många andra kvinnor, de som med honom
hade vandrat upp till Jerusalem.
Men eftersom det var tillredelsedag och
judarna icke ville, att kropparna skulle
bliva kvar på korset över sabbaten (det
var nämligen en stor sabbatsdag), bådo
de Pilatus, att han skulle låta sönderslå
de korsfästas ben och taga bort kropparna.
Så kommo då krigsmännen och slogo
sönder den förstes ben och sedan den andres
som var korsfäst med honom. När de
därefter, kommo till Jesus och sågo honom
redan vara död, slogo de icke sönder hans
ben; men en av krigsmännen stack upp
hans s4ida med ett spjut, och strax kom
därifrån ut blod och vatten.
Och den som har sett detta, han har
vittnat därom, för att ock I skolen tro;
och hans vittnesbörd är sant, och han vet,
att han talar sanning. Ty detta skedde,
för att skriftens ord skulle fullbordas:
»Intet ben skall sönderslås på honom.» Och
åter ett annat skriftens ord lyder så: »De
skola se upp till honom, som de hava stungit.»
Sjätte akten.*
(Långfredagens aftonsång)
Huru Kristus varder begraven av Josef och
Nikodemus i en örtagård, och vad därvid
tilldrager sig.
Det var nu tillredelsedag (det är dagen
före sabbaten), och det hade blivit afton.
Då kom en rik och ansedd rådsherre, vid
namn Josef, från Arimatea, en stad i
Judeen. Han var en god och rättfärdig
man, som icke hade samtyckt till deras
rådslag och gärning, ty han var en av dem
som väntade på Guds rike och var en Jesu
lärjunge - fastän i hemlighet, av fruktan
för judarna. Denne tog nu mod till sig
och gick in till Pilatus och utbad sig att
få taga Jesu kropp. Då förundrade sig
Pilatus över att Jesus redan skulle vara
död, och kallade till sig hövitsmannen
och frågade honom, om det var länge
sedan han hade dött. Och när han av
hövitsmannen hade fått veta, huru det var,
skänkte han åt Josef hans döda kropp.
Denne köpte då en linneduk. Och jämväl
Nikodemus kom dit, han som första
gången hade besökt Jesus om natten; denne
förde med sig en blandning av myrra och
aloe, vid pass hundra skålpund. Och de
togo Jesu kropp och svepte den i en ren
linneduk och lade dit de välluktande
kryddorna, såsom judarna hava för sed
vid tillredelse till begravning. Men invid
det ställe där han hade blivit korsfäst var
en örtagård, och i örtagården fanns en
ny grav, som Josef hade låtit hugga ut
åt sig i klippan, och som ännu ingen hade
varit lagd i. Där lade de nu Jesus,
eftersom det var judarnas tillredelsedag och
sabbatsdagen begynte ingå och graven
låg nära; och sedan de hade vältrat en
stor sten för ingången till graven gingo de
därifrån. Men de kvinnor, som med
honom hade kommit från Galileen, Maria
från Magdala och den Maria som var Joses’
moder, voro där, och de sutto gent emot
graven och sågo graven och sågo huru
hans kropp lades ned däri. Sedan vände
de hem igen och redde till välluktande
kryddor och smörjelse; men på sabbaten
voro de stilla efter lagens buä.
Följande dag, som var dagen efter
tillredelsedagen, församlade sig
översteprästerna och fariséerna och gingo till
Pilatus och sade: »Herre, vi hava dragit
oss till minnes, att den villoläraren sade,
medan han ännu levde: ’Efter tre dagar
skall jag uppstå.’ Bjud fördenskull, att
man skyddar graven intill tredje dagen,
så att hans lärjungar icke komma och
stjäla bort honom, och sedan säga till
folket att han har uppstått från de döda.
Då bliver den sista villan värre än den
första.» Pilatus svarade dem: »Där haven
I vakt; gån åstad och skydden graven så
gott I kunnen.» Och de gingo åstad och
skyddade graven, i det att de icke
allenast satte ut vakten, utan ock förseglade
stenen
". I aftonsången skall alltid på ångfredagen predikas över a jätte akten av Kristi lidandes historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
