Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betoning av bibliska namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Betoning av bibliska namn.
Vid uttalet av de bibliska namnen kunna i
allmänhet nedanstående regler tillämpas. Vanliga
namn med hävdvunnet uttal må dock bibehålla
sin allmänt brukade betoning, också när den
strider mot regler som annars gälla: Jerusalem,
Jordan, Samäria osv. När språkbruket är
vacklande i fråga om uttalet av ett namn, må frihet
råda vid dess betoning: Jösua och JosiXa,
Sdlo-ine och Salöme osv.
För namnen i Gamla testamentet gälla
följande allmänna regler:
1. I tvåstaviga namn lägges tonen på första
stavelsen. Exempel: Åbner.
2. I trestaviga namn lägges tonen på första
stavelsen. Exempel: Åhsalom.
Undantag: namn som sluta på -a, och namn
vilkas sista stavelsers vokal föregås av mer än
en konsonant; i dessa lägges tonen på näst sista
stavelsen. Exempel: Makpéla, Habdckuk.
3. I fyr- och flerstaviga namn lägges tonen
på näst sista stavelsen. Exempel: Abinddab,
Kedorlaömer.
Undantag: namn som sluta på -ad, -eel,
-iel, -uel, -iab, -eam -oam; i dessa lägges tonen
på den stavelse, som omedelbart föregår dessa
ordslut. Exempel: Mehujael, Jerdmeel,
Sedl-tiel, Immanuel, Ohöliab, Jeröbeam, Abinoam.
För namnen i Apokryfiska böckerna
och Nya testamentet gälla följande allmänna
regler:
1. I namn, vilkas sista stavelses vokal
föregås av mer än en konsonant, eller vilkas näst
sista stavelse innehåller en diftong, lägges tonen
på näst sista stavelsen. Exempel: Erdstus,
Betsaida.
2. I namn, som sluta på -pater, -pator,
-patra, -patris, -polis och -ius (märk dock
Darius)y lägges tonen på den stavelse, som
omedelbart föregår dessa ordslut. Exempel:
Sosipater, Eupator, Kleöpatra, Antipatris,
Dekdpolis, Lucius.
3. I namn, som sluta på -anns, -bulus,
-dorus, -ene, -itis, -laus, -nika, -nice- och
-ni-kus, lägges tonen på ordets näst sista stavelse.
Exempel: Hyrkdnus, AristobMus, Heliodörus,
MityUne, Trakonitis, Arkeldus, Tessalonika,
Bernice, Andronikus.
4 Namn, som i samma eller snarlik form
förekomma i Gamla test., behålla samma
betoning som där. Exempel: Aminddab, Masar,
Gdlaad (jfr Gilead)y Sdbulon (jfr Sebulon).
Särskilt gäller detta vid namn på -ael, -eel,
-iel osv. (jfr ovan regel 3 vid Gamla test).
Exempel: Gamdliel (jfr Gdmliel)y Röboam (jfr.
Behdbeam).
I följande namn angives uttalet genom de
utsatta betoningstecknen:
Abrönas
Antiohia
Ärtemas
Barakias
Aférema
Antiokus
Asarias
Barjésus
Ägabus
Åntipas
Åskalon
Bdrnabas
Akdikus
Apollö fånes
Asmodéus
Bartiméus
Alcdja
Apollönia
Astyages
Bartolomeus
Akelddmak
Apöllyon
Asynkritus
Beréa
Akidkar
Åppfia
Attalia
Betdnia
Äkior
Äradus
Åttalus
Betfdge
Äkvila
Arbeta
Betöron
Älcimus
Åretas
Betséra
Alexandria
Åreus
Betylua
Alféus
Aridrates
Bacénor
Bössora
Amplidtus
Arimatéa
Bdckides
Ananias
Ärsaces
Bagoas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
