Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till romarena - 5 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 6: 19 — 7: 1.
Pauli bref till romarena.
ff icke derför att Adam syndat, utan
4erför att de sjelfva syndat. Paulus
framställer i dessa ord hela mänskligheten såsom
ett slägte af idel syndare, hvilkas synd har
^in yttersta grund i Adams fall. Från
Adam har synden trängt in i alla, så att
4e alla blifvit syndare (v. 19). De små
barnen utgöra dervid intet undantag.
Synden har trängt in i hela slågtet, såsom
en i detsamma herskande makt, och det
just genom sjelfva härstamningen från den
syndige Adam. Derför äro äfven barnen
underkastade döden. De enskilda
verk-synderna äro icke de, som ådraga
menni-skan döden. De äro endast yttringar af
den synd, som från Adam trängt in i alla
och lagt alla under döden, äfven om de
iinnu icke gjort sig skyldiga till verksynd.
Och denna syndens makt öfver alla är det,
som Paulus uttrycker med orden: alla hafva
syndat. Jemför v. 15, der han alldeles på
samma sätt säger, att de många hafva dött.
13. ty* intill lag** var sjnd
i verlden; men synd tillräknas
icke, då icke lagf är;
Rom. 4: 15.
* Att döden kommit öfver alla
menni-ekor till följd deraf, att alla syndat, det
vill Paulus här bevisa.
** intill dess en lag gafs. Den lag,
som då gafs, var den mosaiska lagen.
Före dess utgifvande fans ingen
uppenbarad lag till. Men synden fans i verlden.
Synd är således icke blott en öfverträdelse
ni ett bestämdt Guds bud utan allt, som
strider mot Guds vilja, ehvad denna är
uppenbarad i lag eller icke.
t Då lag icke är, så kan synden icke
vara öfverträdelse och kan icke heller
så-^om sådan tillräknas. Detta hindrar dock
icke, att hon är synd samt såsom sådan
vållar döden. Märk, huru apostelen här
och i nästa vers skiljer mellan synd och
öfverträdelse. Först när synden yttrar sig
gent emot ett uppenbaradt Guds bud, blir
hon öfverträdelse och såsom sådan föremål
for tillräknelse.
14. dock kom döden till
konungavälde* från Adam intill Moses**
äfven öfver dem, som icke hade
syndat i likhet med
öfverträdel-Ben af Adam,t hvilken är en
förebild till den, som skulle komma, ff
1 Kor. 15: 45.
• Ordagrant: vardt konung. Samma
uttryck i v. 17, 21, 6: 12.
** alltså under den tid, då lag icke fans.
Af detta uttryck synes, att Paulus i v. 13
med ordet lag åsyftat Mose lag.
f Ordagrant: på Adams öfvei-trädelses
likhet. Adams synd var en öfverträdelse
af Guds uttryckliga bud och drog döden
öfver honom. De efterföljande menniskorna
intill lagens utgifvande syndade också, men
emedan ingen lag fans, så voro deras
synder icke, i likhet med Adams synd,
öfver-trädelser. Men att de voro synder, visade
sig deraf, att döden herskade öfver alla.
Döden är således icke blott ett straff för
öfverträdelse utan en följd af synd, äfven
der hon icke är öfverträdelse eller kan bli
föremål för tillräknelse. Detta visar sig ännu
tydligare deri, att äfven de troende dö till
följd af synden, fastän ingen synd
tillräknas dem. Synden hos menniskan är, i och
för sig, en strid mot Guds helighet och
såsom sådan ett ondt, som har döden till
följd.
tt d. ä. Kristus. När apostelen i v. 12
började meningen med de orden: »Såsom
synden genom en enda menniska kommit in
i verlden —», hade man att vänta, att han
skulle fortsätta sålunda: »så har ock genom
en enda menniska nådegåfvan kommit»,
e. d. Men till följd af den långa
mellan-meniDgen har apostelen förbisett meningens
begynnelse och afslutat densamma på ett
annat sätt, än han från början tänkt, samt
framstält motsvarigheten mellan Adam och
Kristus icke i en sjelfständig eftersats utan
i den här tillagda bisatsen, Adam är en
förebild till Kristus så till vida, att han
med afseende på synden och döden står i
samma förhållande till menskligheten som
Kristus med afseende på rättfärdigheten
och lifvet. — Att meningar icke blifva
grammatiskt riktigt utförda, är i nya
testamentet alls icke ovanligt. I Matt. 25: 14,
1 Tim. 1: 3 börjas alldeles på samma sätt
som här meningen med ordet såsom,
hvar-på sedan icke följer någon eftersats.
Jemför anm. till Rom. 1: 8, Mark. 4: 3 2.
15. Dock (förhåller det sig) icke
såsom (med) öfverträdelsen* så
äfven (med) nådegåfvan.** Ty om
genom den endes öfverträdelse de
många*** hafva dött,f så har
mycket merff i den enda menniskans,
Jesu Kristi, nådfff Guds nåd
och gåfvan*t öfverflödat till de
många, ’^ff
* Sedan Paulus framstält
motsvarigheten mellan Adam och Kristus, belyser han
~ 32 —•
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
