Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli första bref till korintierna - 9 Kapitlet - 10 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pauli första bref till korintierna. Kap, 12: 28 — 3 1.
den motståndare, som han i
täflingskam-pen har att strida mot, och att hans
seger öfver honom liknas vid det, att han
slår sin motståndare blå, det är utan
tvif-vel en oväntad tillämpning af den bild,
som han användt. Dessutom synes
sammanhanget antyda, att första delen af
versen skall angifva något, som apostelen gör
för att förbereda sig till striden, på det
han må vinna priset. Somliga
bibeltolkare hafva derför ansett sig böra föredraga
en annan, fastän ej på de bästa
handskrifterna stödd, läsart, enligt hvilken detta ställe
skulle lyda: Jag tuktar min kropp och
gör honom till trål. Vore denna läsart
den rätta, så ville apostelen säga, att han
genom sträng återhållsamhet och en
ändamålsenlig behandling bereder sin kropp till
ett lydigt verktyg åt anden, på det han
derigenom må varda duglig att kämpa så,
att han får lönen.
10 Kapitlet.
Paulus visar med fädernas exempel, huru
nödvändigt det är, att de troende kämpa en
god kamp (v. 1—13). Derefter återkommer han
till den i kap. 8 behandlade frågan om ätandet
af offerkött, förbjuder de troende att deltaga i
hedniska offermåltider (v. 14—22) samt visar
att, ehuru ätandet af offerkött annars är
tillåtet, så böra de troende dock underlåta det, när
de dermed skulle såra de svaga (v. 23~kap.
11: 1).
v. 4—5 jemte Tcap. 9 : 24—27 episteltext söndagen
septuagesima.
6—15 episteltext nionde söndagen efter tref.
ag vill icke, bröder, att I ären
okunniga* om, att våra
fäder** alla voro under skjn,f ocli
alla gingo genom liafvet,ff
* Apostelen har i slutet af föregående
kapitel talat om nödvändigheten att kämpa
en god kamp. Här vill han nu med
fädernas exempel inskärpa denna sak ännu
djupare hos korintierna. Ty dessa
exempel visa, att en, som lemnat verlden och
slutit sig till herren, ännu alltid är utsatt
för faran att under vägen komma bort, så
att han icke når målet.
** hvilka såsom Guds folk voro en
förebild till den kristna församlingen.
t under molnskyn (2 Mos. 13: 21 f.),
i hvilken Gud var närvarande. Denna
molnsky tänkes här såsom utbredd öfver
folket. Om den samma se isynnerhet den
lärorika skildringen i 4 Mos. 9: 17—23.
ff genom röda hafvet. Se 2 Mos. 14:
21 f. De hade alltså allesammans under
Guds allsmäktiga närvaro och ledning
lemnat Egypten och kommit öfver gränsen,
alldeles såsom vi, menar apostelen, som
allesammans hafva lemnat verlden.
2. ocli alla vordo döpta* till
Moses** i skyn och. i hafvet,!
* Eller enligt en annan läsart: läto
döpa sig.
** Att de vordo döpta till Moses, det
betyder, att de genom detta dop öfver
lemnade sig åt Moses såsom åt den
medlare, som Gud hade gifvit dem för att frälsa
dem ur träldomen och föra dem till det
utlofvade landet Kanaan. Märk, hvilken
antydan detta är om betydelsen af dopet
till Kristus. Se Rom. 6: 3, Matt. 28: 19.
t x4.postelen ser i deras gång under
skyn och genom hafvet en förebild till det
kristna dopet. De voro alla döpta till
Moses, säger han, alldeles såsom vi till
Kristus.
3. och alla åto samma
andliga mat,*
* Gud gjorde ingen skilnad mellan dem,
utan de fingo allesammans äta samma
andliga mat. Med denna mat menar
apostelen det manna, som Gud gaf dem (2
Mos. 16: 13 följ,). Han kallar det en
andlig mat, emedan det icke var af
naturligt utan af öfvernaturligt ursprung, ett
bröd från himmelen (Ps. 78: 24 f., Joh.
6: 31 f.), verkadt genom Guds ande. —
Märk, huru ordet andlig begagnas icke
såsom motsats mot lekamlig eller
kropps-lig utan såsom motsats mot naturlig.
Mannat var nog ett lekamligt bröd, men det
var icke ett naturligt utan ett andligt,
d. v. s. öfvernaturligt bröd. Jemför kap.
15: 4 4, der Paulus talar om andliga
kroppar.
4. och alla drncko samma
andliga dryck, ty de drucko ur en
andlig klippa, som följde dem;
men klippan var Kristus.*
2 Mos. 17: 6. 4 Mos. 20: ii. Ps.
78: 15, 105: 4i.
* När Israels barn under
ökenvandringen upprepade gånger fingo vatten ur
klippan, så var det alltid ur en och
samma klippa, fastän de icke förstodo det.
Klippan följde nämligen med dem. Ty
hon var icke någon naturlig utan en
andlig klippa. Hon var, säger apostelen,
Kristus sjelf, som på detta sätt uppenbarade
sig och ur sig sjelf gaf folket vatten.
— 149 –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
