Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli första bref till korintierna - 13 Kapitlet - 14 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pauli första bref till korintierna. Kap. 13: 11—14: 1.
tt Likartadt är förhållandet mellan,
hvad som nu är, och hvad som kommer.
Vår ståndpunkt i den närvarande
tidsåldern är såsom det outvecklade barnets
ståndpunkt, vår ståndpunkt i den
tillkommande skall vara såsom den mognade
12. Ty vi skåda* nu** genom
en spegel*** i en gåtaf men dåff
ansigte mot ansigte;ftt nn
känner Jag delvis, men då skall jag
känna, såsom jag ock vardt
känd. t*
* vi skåda Gud.
under den närvarande tidsåldern.
*** Med spegeln menar apostelen icke
sådana speglar af glas, som vi nu hafva,
utan metallspeglar, som då for tiden
begagnades, och som alltid på ett grumligt
sätt återgåfvo de afspeglade föremålen.
Att vi skåda Gud genom en spegel, är
alltså ett bildligt talesätt, hvarmed
apostelen vill säga, att vi skåda honom på ett
grumligt, ett ofullständigt sätt.
f Ordet gåta betecknar ett dunkelt,
gåto-fullt ord, hvars innehåll man endast
delvis fattar. Med detta ord menar
apostelen evangelium. Det framställer för oss
Gud och de himmelska tingen under en
mängd bilder, liknelser o. d., hvarigenom
vi visserligen få en sann men alltid
ofullkomlig föreställning derom. Jemför kap.
2: 9 följ. Rom. 11: 3 3 f. Detta hindrar
icke, att evangelium talar med all den
klarhet, som är nödvändig för vår frälsning.
Men i förhållande till den tillkommande
åskådningens klarhet är det såsom en
dunkel spegel, ett gåtofullt ord.
tt när det fullkomliga har kommit.
ttt ^^ skola vi skåda Gud alldeles
fullkomligt. Då skola vi ock se, att
under evangeliets dunkla form gömt sig ett
innehåll, som gått vida öfver allt, hvad
vi kunnat ana.
t"^ Då skall jag känna Gud så
fullkomligt, som jag vardt känd af honom,
när jag omvände mig till honom. Den
ogudaktige framställes bildligt såsom icke
känd af Gud, den troende såsom känd af
honom. Enligt detta betraktelsesätt blir
alltså en menniska känd af Gud, när hon
blir omvänd. Se kap. 8: s och anm.
der-till. Jemför ock 2 Kor. 3: 18, 7, 1
Joh. 3: 2; Fil. 3: 12.
13. Men mi förblifver tro, hopp,
kärlek* dessa tre, men störst af
dem kärleken.**
* När allt det ofullkomliga, alla
särskilda nådegåfvor upphöra, då förblifver
tron: den hjertliga tilliten till Gud och
Kristus (Joh. 14: i) skall aldrig i evighet
upphöra. Då förblifver hoppet: i det
tillkommande lifvet skall det för de saliga
icke varda något stillastående utan en
oupphörlig utveckling från salighet till
salighet, från herrlighet till herrlighet. Det
skola de vara medvetna om samt
oupphörligt sträcka sig derefter. Och detta är
just hoppets väsen. De
gammaltestamentliga helgonen sträckte sig i hoppet fram
emot Kristi första ankomst. Kristus kom,
och så var detta hopp förverkligadt.
Församlingen sträcker sig nu i hoppet fram
emot Kristi andra ankomst. När detta
hopp är uppfyldt, då skall det efterföljas
af hoppet om en alltjemt fortgående
utveckling i himlarnas rike från herrlighet
till herrlighet. Så skall hoppet i evighet
aldrig upphöra. Likasom tron och hoppet
förblifver äfven Jcärlelcen. Med kärleken
menas här, såsom för öfrigt i hela
kapitlet, kärleken till nästan. De saliga skola
i all evighet älska hvarandra.
** Tron, hoppet och kärleken höja sig
såsom evigt förblifvande högt öfver alla
de särskilda nådegåfvorna, som upphöra.
Men bland dessa tre står kärleken högst.
Hela Guds frälsningsråd syftar ytterst och
högst på att göra oss lika Gud, och Gud
är kärlek. Alltså är kärleken bland de
högsta tingen det allra högsta.
14 Kapitlet.
Profeterandet har högre värde än
tungota-landet (v. 1—6). Tungotalandet medför ingen
nytta alls, om icke derpå följer uttydning (v.
7—19). Tungotalandet är ett tecken för de
otrogna, profeterandet deremot för de trogna
(v. 20—25). Föreskrifter om rätt ordning vid
församlingssammankomst fv. 26—36). Hvad
apostelen skrifver, är herrens bud och skall lydas
(v. 37—38). Upprepad förmaning till ordning
(v. 89-40).
Jagen* efter kärleken men
nit-älsken om** det andliga,f
men mestff att I mån profetera.
1 Kor. 12: 81.
* Ordet jaga är ett bildligt uttryck för
att ifrigt vinnlägga sig om något. Se
Rom. 12: 18 samt anm. till Rom. 9: 3 0.
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
