Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petri första bref - 3 Kapitlet - 4 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petri första bref.
Kap. 3: 2 2—4: 3.
sin nppliöjelse fått herraväldet öfver alla
änglamakter. Med denna anmärkning
framhåller apostelen storheten af den
herrlig-het, som Kristus vunnit efter sin
uppståndelse. På den samma beror hans
frälsaremakt. Hela kristendomens grundval är,
att Kristus stått upp från de döda och
blifvit förherrligad. Se Rom. 10: 9.
Tilläggsanmärkning till vers 20.
Naturligtvis föranleda apostelens ord i
v. 20 en mängd frågor: Skall evangelium
predikas för alla, som hafva dött i otro,
eller skall det predikas endast för sådana,
som här i tiden icke hafva hört
evangelium? Skall det predikas icke blott för
dem, som voro i dödsriket då, när Kristus
steg ned dit, utan äfven för dem, som hafva
kommit till dödsriket, sedan Kristus
uppstått derifrån? Till svar på dessa frågor
har man ingenting annat än gissningar.
Vanligen tänka sig bibeltolkarena saken
på följande vis: En mennisk|s fördömelse
såväl som hennes salighet beror uteslutande
på hennes förhållande till Kristus. Lika
litet som hon kan blifva frälst utan genom
Jitt mottaga Kristus, lika litet kan hon blifva
fördömd utan genom att förkasta Kristus.
Men skall hon kunna mottaga honom eller
förkasta honom, så måste hon hafva hört
€m honom. De som hört evangelium här
i tiden och förkastat honom, för dem står
intet hopp åter. De deremot, som här i
tiden aldrig hört evangelium, och som
således hvarken kunnat mottaga eller
förkasta Kristus, för dem skall evangelium
predikas i dödsriket, på det att de der må
kunna bestämma sig, antingen de vilja
mottaga eller förkasta honom. Men, som
sagdt, allt detta är allenast gissningar utan
säker grund. Här må tillämpas profetens
ord: Det uppenbarade är lör oss, det
fördolda hörer vår Gud till. Jemför för
öf-rigt kap. 4: 6 och anm. dertill.
4 Kapitlet.
Förmaning till heligt lif (v. 1—6), till
nykterhet och inbördes tjenstaktighet (v. 7—11), till
glädje i lidandet (v. 12—19).
V. 7—11 epiteltext sjette söndagen efter påsk.
12—19 aftonsångstext annandag jul. I.
"^är Kristus alltså* har lidit i
JIM anseende till kött,** så
vapnen*** äfven I eder med samma
sinne, f ty den, som liar lidit i
anseende till kött,ff har
upphört med synd t*
Rom. 6: 8 f.
* Detta alltså syftar tillbaka på kap.
3: 18. ^
d. v. s. i anseende till sin kropp.
Kristus led äfven i anseende till sin själ.
Men apostelen nämner endast hans kropps
lidande, emedan han här vill framställa
honom såsom ett exempel för de troende
att efterlikna under förföljelser och deraf
vållade lidanden.
De troendes lif är ett fältlif, der
det gäller att gå fram under ständig strid.
Derför behöfva de väpna sig med en
deremot svarande krigsrustning. Jemför Ef.
6: 10 följ.
f Grundtextens ord betyder tanke,
in-sigt, beslut. Det vapen, som de troende
skola rusta sig med, är samma
beslutsamhet att lida, som Kristus hade.
ft Med detta lidande menar apostelen
det yttre lidande, som den troende ådrager
sig derigenom, att han bryter med verlden
och öfvergifver hennes vägar.
t* Den som fått utstå lidande för
rätt-färdighetens skull, han har fullständigt
brutit med synden.
2. till att icke vidare* under
den återstående tiden i kött**
lefva efter menniskors
begärelser f utan efter Guds vilja.
Rom. 12: 2, 14: 7 f. 2 Kor. 5: 15.
Gal. 2: 20. 1 Tess. 6: lO. Ebr. 9: 14.
* Sammanhanget är: väpnen eder med
samma sinne, på det I icke vidare mån
lefva o. s. v.
under den tid, som ännu kan stå
åter för eder att lefva i kroppen.
t Menniskors begärelser kallar
apostelen de syndiga lustar, som bo i
menni-skorna, sådana de af naturen äro. Äfven
hos den troende finnas sådana lustar, fastän
han icke lefver efter dem utan öfvervinner
dem genom anden. Se kap. 2: ii, Gal.
5: 17.
3. Ty det är nog, att I under
den förgångna tiden hafven gjort
hedningarnas* vilja, vandrande i
utsväfningar,** begärelser,
dryckenskap, f gillen, dryckeslag och
otillåten af gudadyrkan, ff
i Rom. 13: 13. Ef. 4: 17.
~ 523 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
