Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petri första bref - 4 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 4: 3—7.
Petri första bref.
* De troende, som Petrus skrifver till,
voro af naturen judar men hade under sin
otros tid lefvat i laster som hedningar.
** Samma ord i Rom. 13: 13, 2 Kor.
12: 21, Gal. 5: 19.
t Grundtextens ord står i flertal och
utmärker det upprepade supandet.
tt Grundtextens ord står i flertal och
utmärker det upprepade deltagandet i
af-gudiska gudstjensthandlingar. Sannolikt
syftar apostelen på deltagandet i hedniska
ojBfermåltider, hvilka vanligen voro förenade
med dryckenskap och andra utsväfningar.
Att judar, som bodde i hednaverlden, gjorde
sig skyldiga till sådan gemenskap med
hedningarna, är i och för sig icke otroligt (se
Rom. 2), fastän man icke annars har några
säkra underrättelser derom.
4. livarför de förundra sig,
smädande,* när I icke löpen med
dem** till samma
utsväfnings-ström, f
* Att de troende judarna hade afbrutit
en sådan gemenskap med hedningarna i
deras synder, det väckte både förundran
och bitterhet hos dessa.
Ordet löpa antyder, att de hade ofta
och i hög grad deltagit i deras synder.
De hade icke allenast ffått med dem utan
lupit.
t Utsväfningarna liknas vid en flod, af
hvars brusande vatten de förut hade ryckts
med.
5. hvilka skola göra räkenskap
för den,* som är redo** att döma
] ef vande och döda.
Joh. 5: 25. Ap. G. 10: 42.
* nämligen Kristus.
** Apostelen betraktar den yttersta
domen såsom nära förestående (v. 7).
6. Ty till detta* har
evangelium blifvit predikadt** äfven för
döda,*** på det de visserligen må
dömas enligt menniskor i
anseende till köttf men lefva enligt
Gudff i anseende till ande.f*
* i den afsigten.
nämligen af Kristus. Se kap. 3: 19.
Det, som Kristus förkunnade för de döda,
när han i ande gick bort till dödsriket,
var det goda budskapet om frälsning.
Somliga bibeltolkare tro, att
apostelen med de döda menar aflidna Tcristna, för
hvilka evangelium blifvit predikadt, medan
de lefde. Men grundtextens ord medgifva
ingen sådan tydning. Här likasom i kap.
3: 19 är uppenbarligen tal om evangelii
predikan i dödsriket för aflidna. Och att
apostelen icke menar allenast en del af
dessa utan alla, tyckes framgå af
sammanhanget. Han har i v. 5 sagt, att herren
skall döma äfven de döda. Då uppstår
för honom den frågan: Huru kan herren
göra detta, när de i lifstiden aldrig hafva
hört evangelium? De hade ju dött, innan
de blifvit i tillfälle dertill. Jo, svarar han
nu i v. 6, det kan herren göra, derför att
evangelium har blifvit predikadt för dem:
i dödsriket. Denna text gifver alltså
intet stöd för den tron, att evangelium
varder predikadt i dödsriket äfven för sådana,,
som redan i lifstiden fått höra det.
t d. v. s. i anseende till sin lekamliga
natur.
tt enligt Guds sätt, lefva såsom Gud
lefver, d. v. s. erhålla ett evigt lif.
t* i anseende till sin andliga natur. —
Hvad beträffar sammanhanget i denna vers,
så är det naturligt, att evangelium icke
blifvit predikadt för de döda, på det att
de skulle varda dömda i anseende till
köttet, utan endast på det att de skulle
lefva i anseende till anden. På vårt
tungomål skulle alltså meningen i denna vers
tydligast uttryckas på följande sätt:
Dertill har evangelium blifvit predikadt för
de döda, på det att de, sedan de blifvit
dömda i anseende till kött enligt
menniskor, må lefva i anseende till ande enligt
Gud. Att de blifvit dömda i anseende till
kött enligt menniskor, vill då säga, att de
enligt den lott, som är för alla menniskor
bestämd, måst undergå den lekamliga
döden, som är en Guds dom öfver
menni-skoslägtet. Ordet döma syftar alltså icke
här såsom i v. 5 på den yttersta domen.
Se för öfrigt anm. till kap. 8: 19.
7. Men änden på allting har
kommit nära.* Våren alltså
sansade och nyktra t till böner, ff
2 Petr. B: 9 f. 1 Joh. 2: is.
* Petrus har i likhet med de öfriga
apostlarna väntat Kristi återkomst och den
närvarande tidsålderns slut såsom
omedelbart förestående. Herren hade för dem
icke uppenbarat tiden och stunden. Se
Jak. 5: 8, Rom. 13: 12, Fil. 4: 5.
t Här talas naturligtvis om andlig
nykterhet, som består deri, att man icke låter
berusa sig af något, som kan draga sinnet
– 524 —■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
