Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes uppenbarelse - 10 Kapitlet - 11 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 10: 7 — 11: 2.
Johannes uppenbarelse.
genom guddomlig uppenbarelse. Här
menas med Guds hemlighet den stundande
domen och Guds rikes ankomst. I och
med den sjunde ängelens basunande skall
Guds plan rörande dessa ting gå i
fullbordan.
tt Ordagrant: såsom han förkunnat
evangelium för sina trälar, profeterna. Med
profeterna menas de gammaltestamentliga
profeterna, för hvilka Gud uppenbarat den
stundande domen och rikets upprättande.
Denna uppenbarelse kallas ett gladt
budskap, nämligen för dem, som äro Guds
trälar; ty för dem medför hon en evig
frälsning och salighet. Derför beder ock
församlingen: Kom, herre Jesus! (kap. 22:
2 0).
Och
den röst, som’ jag
hade liört ur liimmelen, (hörde
Jag) åter talande med mig och
sägande: Gå, tag den lilla boken,
som är öppnad i ängelens hand,
hvilken står på hafyet och på
landet.
Hes. 2: 8 f.
9. Och jag gick bort till
ängelen, sägande åt honom att gifva
mig den lilla boken. Och han
säger till mig: Tag och ät upp
henne, och hon skall göra dig
sveda i din buk,"^ men i din mun
skall hon vara söt såsom
honung.
Hes. 3: 1 följ.
Ordagrant: hon skall göra din buk
bitter.
Denna bild betecknar, att Johannes
först skulle känna det ljuft att få veta
bokens innehåll; men när han hade fått
veta det, skulle det vålla hans hjerta sorg.
10. Och jag tog den lilla boken
Tir ängelens hand och åt upp henne,
och hon var i min mun såsom
söt honung, och när jag hade
ätit henne, kände min buk sveda.*
Ordagrant: gjordes min buk bitter.
11. Och de säga’’’ till mig:
Du måste åter profetera"^’* öfver
folk och folkslag och tungomål
och många konungar.
Upp. 7: 9. Dan. 5: lo.
* Hvem som sade detta, lemnas här
alldeles obestämdt. Johannes hörde blott,
att någon sade det.
På grund af de föregående synerna
har Johannes redan uttalat profetior. Nu
måste han åter profetera, sedan han har
ätit upp den lilla boken. Det är hennes
innehåll, han skall uttala öfver folk och
folkslag och konungar. Det är ock detta,
som han i det följande gör.
11 Kapitlet.
Templet mätes (v. 1—2). De två vittnena
profetera, dödas, uppstå, uppstiga till
liimmelen (v. 3—14). Den sjunde ängelen basunar
(v. 15—19).
Och åt mig gafs’-^ ett rör, likt
en staf, sägande Stå upp
och mät Guds tempel f och
altaret ff och dem, som tillbedja
der i. t-’"
Upp. 21: 15. Hes. 40: s följ., 47 följ.,
41: 13 följ., 43: is följ.
* Hvem det var, som gaf Johannes
röret, det säges icke. Somliga tro, att det var
en ängel, andra tänka på Kristus sjelf.
Saken måste förblifva oviss.
Meningen är icke riktigt grammatisk,
såsom förhållandet ofta är i de
nytesta-mentliga böckerna och isynnerhet i
uppenbarelseboken. Det var den, som gaf
honom röret, som sade de följande orden.
f templet i Jerusalem, såsom man kan
se af v. 2. Om skilnaden mellan
helgedomen och templet se anm. till Matt. 4: s.
tf Med altaret menas rökoffersaltaret,
icke brännoffersaltaret. Detta senare stod
på förgården och icke i sjelfva templet.
i templet. Att Johannes skulle mäta
de tillbedjande, är naturligtvis oegentligt
taladt. Meningen synes vara, att han skulle
räkna dem, på samma gång som han mätte
platsen. För öfrigt må märkas, att det
icke var tillåtet för några andra än
pre-sterna att tillbedja i sjelfva templet. Man
torde deraf böra draga den slutsatsen, att
här icke heller menas några andra. Dock
tro somliga bibeltolkare, att Johannes i
enlighet med sitt sätt att kalla de troende
utan åtskilnad för prester (se kap. 1: o,
5: 10, 7: 15) här talar om de troende af
Israel öfver hufvud.
2. Och förgården, som ligger
utanför templet, kasta ut^’ och
— 644 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
