Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes uppenbarelse - 16 Kapitlet - 17 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johannes uppenbarelse. Kap. 17 (tilläggsanm.).
** Dämligen det som rösten i v. 1
be-falde. I och med den plåga, som nu
kommer, äro nämligen de sju sista
plågorna fullbordade.
18. Och det vardt ljungeldar
och röster och tordön, och det
vardt en stor jordbäfning, sådan
som icke har blifvit, allt sedan
menniska vardt till på jorden,
en så stor jordbäfning så stor.*
Upp. 4: 5, 8: 6, 11: 19. Dan. 12: i.
* Märk det eftertryck, som ligger i
upprepningen: stor — så stor — så stor.
19. Och den stora staden*
vardt till tre delar,** och folkens
städer föllo, och det stora
Babylon f kom i åminnelse inför Gud,
att (han skulle) gifva det samma
bägaren med sin häftiga vredes
vin.ft
Es. 30: 25. Upp. 14: 8, 17: 5, 18: 5,
14: 10. Es. 51: 22.
* d. v. s. Rom.
d. v. s. föll sönder i tre delar.
t d. v. s. Rom.
tt Ordagrant: sin vredes häftighets vins
bägare. JemfÖr kap. 19: 15. Meningen
är: Gud skulle nu låta sin vrede i all dess
stränghet drabba den gudlösa staden. Att
Rom kallas Babylon, derom se kap. 14:
8 och aum. dertill.
20. Och hvarje ö flydde, och
berg vordo icke funna.*
Upp. 6: 14, 20: 11.
* Se anm. till kap. 6: 14.
21. Och ett stort hagel, tungt
såsom en talent,* kommer ned**
ur himmelen öfver
meniiiskor-na, och menniskorna smädade
Gudf till följd af haglets plåga,
ty dess plåga är mycket stor.
Upp. 11: 19. 2 Mos. 9: 18.
* En talent motsvarade i vigt nära 60 kg.
Så tunga voro hagelkornen.
** Johannes ser det för sina ögon.
f Medan somliga träffades af haglet och
naturligtvis genast slogos ned döda till
marken, hädade de öfriga Gud. Plågan ver-
kade icke på innebyggarena i den hedniska
staden en sådan sinnesändring, som en
motsvarande plåga hade verkat i
Jerusalem (se kap. 11: 13).
17 Kapitlet.
Johannes ser en sköka ridande på ett
vilddjur (v. 1—6). En ängel förklarar synen för
honom (v. 7—18).
Och en af de sju änglar, som
hade de sju skålarna, kom
och talade med mig, sägande:*
Kom hit, jag skall visa dig
domen öfver den stora skökan, som
sitter på många vatten,**
Upp. 15: 1, 21: 9. Jer. 51: 13.
* Sedan de sju sista plågorna blifvit
fullkomnade, kommer nu den slutliga
domen öfver de tre erkefienderna: satan
(draken), den hedniskt-romerska
verldsmak-ten (vilddjuret) samt den falsko profeten
(det andra vilddjuret). Men dessförinnan
får Johannes en ny S5’n: han ser en sköka,
som rider på ett vilddjur. Denna sköka
betecknar enligt v. 18 staden Rom,
medelpunkten för den romerska
verldsmak-ten.
** Om betydelsen af de många vattnen
se v. 15.
2. med hvilken jordens
konungar hafva öfvat skörlefnad, och
de, som bebo jorden, hafva
blifvit berusade af hennes
skörlef-nads vin.*
Upp. 18: 9. Nab. 3: 4. Jer. 51: 7.
* Se kap. 14: 8 och anm. dertill.
3. Och han förde mig i ande
bort till en öken,* och jag såg en
qvinna sittande på ett
skarlakans-rödt vilddjur,** (som var) fullt af
smädelses namn,f hafvande sju
hufvuden och tio horn.
Upp. 21: 10. Es. 21: 1. Upp. 13: 1.
* jag tyckte mig i min hänryckning
försatt bort till en öken. Se anm. till kap.
1: 10.
** Qvinnan är staden Rom (v. 18).
Vilddjuret är visserligen i åtskilliga drag
olikt det, som omtalas i kap. 13: 1 följ.
Men det betecknar äfven här den hedniskt-
— 661 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
