- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
39

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 9 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Evangelium enligt Matteus.

Kap. 9:
9-14.

9. \J ch* när Jesus gick
därifrån förbi,** fick han se en man,
som kallades Matteus,t sittande
vid tullen. Och han sade till
honom: Följ migltt Och han stod
upp och följde honom.

* denna händelse omtalas även av
Markus (2:
13-17) samt Lukas (5: 27 [–32).-]
{+—32).+}

** förbi det ställe, där Matteus satt.

t Han hette egentligen Levi, såsom
Markus och Lukas berätta. Sedermera,
såsom Jesu lärjunge, kallade han sig
Matteus. Se inledningen. Jämför anm.
till kap. 8: 21.

ff Herren kallade härmed Matteus
att såsom lärjunge ansluta sig till
honom och bliva hans beständige
följeslagare. Huruvida Matteus redan förut
var troende eller nu först vart det,
därom veta vi intet. Emellertid lydde han
genast och »lämnade allt» (Luk.).

10. Och det hände, när han
låg till bords* i huset,** se,
många publikaner och syndare*
kommo och lågo till bordstt
tillsammans med Jesus och hans
lärjungar.

* jDe gamla plägade ligga till bords
på soffor, vilka ställdes med den ena
änden inåt bordet, med den andra utåt
golvet. När man åt, stödde man sig
med vänstra armbågen mot en dyna
och tog maten med den högra handen.

** näml. Matteus’ hus, såsom Lukas
berättelse visar.

t människor som levat dåligt, så att
de av fariséerna betraktades och
föraktades såsom uslingar (v. 11). Sådana
syndare voro publikanerna, skökorna
(Luk. 7:37) och dylika. Jämför Gal.
2: 15. Därmed är icke nekat, att även
fariséerna voro syndare, fastän de i
yttre måtto vid sidan av de andra
framstodo och själva höllo sig för att
vara rättfärdiga.

ff Matteus hade nämligen, såsom
Lukas berättar, gjort ett stort
gästabud, utan tvivel för att därigenom
bringa sina gamla syndakamrater i
beröring med Jesus. Genom gästabud
går det alltid lätt att få folk
tillsammans. Kristlig list hos Matteus!

11. Och när fariséerna sågo
det, sade de till hans lärjungar:*
Varför äter eder lärare med
publikanerna och syndarna?**

?Till honom själv tordes de
ingenting &äga. De lade i stället an på att

förvirra lärjungarna och ingiva dem
misstroende till honom.

** Dem syntes, att det tillhörde en i
sanning rättfärdig man att förakta och
bortstöta syndare. Men Herrens
rättfärdighet var av den beskaffenhet, att
han varkunnade sig över syndare och
sträckte .sig efter dem. Och det är
sann gudomlig rättfärdighet: icke att
förakta syndare utan att hjälpa dem.
Se kap. 5: 44, 45.

12. Men när han hörde det,
sade han:* De helbrägda hava
icke behov av läkare, utan de som

hava ont.

* Märk: Herren svarar själv för
lärjungarna.

13. Men gån och lär en eder,
vad det är: Barmhärtighet vill
jag och icke offer;* ty jag har
icke kommit för att kalla
rättfärdiga utan syndare.**

* Hos. 6: 6. Gud tycker bättre om,
att en människa är barmhärtig, än att
hon mycket offrar. Fariséerna däremot
offrade flitigt, men hade ingen
barmhärtighet med syndare. I det anförda
språket kunde de alltså lära, huru Gud
dömde över dem. Tillika kunde de av
samma språk se, att den barmhärtighet,
som Jesus själv utövade mot syndare,
var i full överensstämmelse med Guds
vilja.

** till sinnesändring (Luk.). Men
var han kommen att kalla syndare, då
var det ju lika naturligt, att han
umgicks med syndare, som det är
naturligt, att en läkare umgås med kränka. [–-]
{+—+} I ordet »rättfärdiga» ligger utan
tvivel även en udd, riktad mot
fariséerna för deras inbillning om egen
rättfärdighet. Dock är ordet icke
likbety-dande med »egenrättfärdiga»; ty även
egenrättfärdiga fariséer var han
kommen att kalla till sinnesändring.

14. Då* f ramkommo till honom
Johannes’ lärjungar,** sägande:
Varför fasta vi och fariséerna,

men dina lärjungar fasta icke ?

* när han hade avfärdat fariséerna.
Denna händelse omtalas även i Mark. [-2:18-22.-]
{+2:18—22.+} Luk.
5:33-39.

** Om Johannes* döparens fastande
se kap. 11: 18. Om Johannes’
lärjungars sinnesstämning mot Jesus se Joh.
3: 26 f. Vid detta tillfälle göra de
sällskap med fariséer (Mark.), om än icke
med dem, som Herren nyss avfärdat.
Det gavs ju även ädlare fariséer.

[–-]

{+—+} 39
-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free