- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
47

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 10 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Evangelium enligt Matteus.

Kap.
10:23-28.

»När de förfölja eder i den där staden»,
sade han, pekande på en stad eller åt
ett håll, »så flyn till den där andra»,
tillade han, pekande åt ett annat håll.
Frälsaren ville icke, att de skulle bliva
kvar och trotsa förföljelserna, så länge
det fanns andra trakter, där ock
evangelium behövde predikas. De skulle icke
sluta att predika utan allenast byta om
plats. Huru Paulus följde denna regel,
kan man se överallt i
apostlagärningarna. Läs t. ex. Apg. 14:
5-6, 19-
20, 16: 40, 17: 10 m. fl.

** Hållen ut och tröttnen icke; det
skall icke räcka så länge, ty o. s. v.

f eg. I skolen alls icke hava avslutat
Israels städer, d. v. s. hunnit
genomfara dem alla.

tf och då är det slut med alla edra
lidanden; då skolen I ingå i hans rikes
eviga härlighet. Herren antyder redan
här sin bortgång men ock sin nära
därefter förestående återkomst. Apostlarna
väntade därför hans återkomst, medan
de ännu levde (1 Tess. 4: 17).

24. Icke är en lärjunge över
sin lärare,* icke heller en träl
över sin herre.

Luk. 6: 40. Joh. 13: 16. 15: 20.

* Vanten eder icke annat än
förföljelse från världens sida; lärjungen har
ju inte att vänta annat, än vad som
vederfarits hans lärare.

25. Det är nog för lärjungen,
att han varder såsom hans lärare,
och trälen såsom hans herre.* Om
de hava givit husbonden
tillnamnet Beelsebul** huru mycket

mer dem, eom tillhöra hans hus ?t
Matt. 12:24. Mark. 3:22. Luk. 11:15.

* Kort uttryckt i st. f.: »och för
trälen, att han varder såsom hans herre».

** I 2 Kon. 1: 2, 3, 16 omtalas en
fi-listeisk avgud Beelsebub. Namnet
betyder flugornas herre. Han dyrkades, på
det han måtte avvända den förfärliga
förödelse, varmed ofta stora sträckor i
österlandet hemsökas genom små
flygfän. Redan av gammalt har man
ansett, att här menas denna gud, vilken
av judarna då skulle hava betraktats
såsom djävulen. Emellertid hava de
gamla handskrifterna icke detta namn
utan i dess ställe Beelsebul, vilket efter
olika härledning somliga tolkat såsom
»orenlighetens herre» (d. v. s. de orena
andarnas herre), andra åter såsom:
»boningens herre» eller »hus-herren»
(d. v. &. herren över de onda andarnas
boning). Den senare tolkningen är utan

tvivel den rätta. I Frälsarens ord
ligger då en ordlek, i det han kallat sig
»husbonden» med avseende på den
betydelse, som ligger i namnet Beelsebul:
Hava de kallat mig, som är eder
husbonde, för Beelsebul, »hus-herren»,
nämligen de onda andarnas hus-herre,
o. s. v.

f Dem skola de då naturligtvis kalla
onda andar.

26. I skolen alltså* icke
frukta för dem; ty** intet är
fördolt, som icke skall uppenbaras,
och (intet är) hemligt, som icke
skall varda känt.t

Mark. 4: 22. Luk. 8: 17. 12: 2.

* Det bör ju tvärt om vara för eder
helt naturligt, att det går så; I boren
icke vara rädda för att få dela samma
lott som jag.

** Här anför han en ny grund,
varför de icke böra vara rädda.

f Detta uttryck får sin förklaring
genom nästa vers. Det ord, som Herren
talade till dem i mörkret och i örat,
fördolt och hemligt, d. v. s. i
enskildhet och förtroende, det skulle fram i
ljuset, i det offentliga, och skulle
aldrig kunna undertryckas genom några
förföljelser.

2’7. Vad jag säger eder i
mörkret, det sägen i ljuset, och vad
I hören in i örat,* det prediken
på taken.**

* vad jag talar in i edert öra, d. v. s.
i största enskildhet.

** d. v. s. offentligt, så att det höres
av var man.

28. Och frukten icke för dem,
som dräpa kroppen, men icke
kunna dräpa själen, utan frukten
mer för honom, som kan
fördärva både själ och kropp i
Ge-henna!*

* honom som kan vid den yttersta
domen bortkasta både kropp och själ
till Gehenna (Luk. 12: 5.). Därmed
menar han Gud. Somliga hava trott, att
Herren här menar djävulen; men makt
att bortkasta till Gehenna tillkommer
icke djävulen. Om så vore, skulle för
visso alla människor bliva bortkastade
och ingen frälst. Jämför för övrigt Jak.
4: 12: En är laggivaren och domaren,
han, som kan frälsa och fördärva.
-
Lärjungarna skulle hava att välja
mellan världens ovänskap och Guds vän-

[–-]

{+—+} 47
-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free