Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 14 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
14:25-36. * Evangelium enligt Matteus.
25. Men i den fjärde vakten*
av natten kom han till dem,
vandrande över havet.
* Judarna delade natten
ursprungligen i tre vakter, men under
romarnas herravälde antogo de dessas sätt
att indela henne i fyra. Den första
vakten var alltså från kl. 6 till kl. 9
e. m., den andra från kl. 9 till kl. 12
midnatt, den tredje från midnatt till
kl. 3 på morgonen, den fjärde från kl.
3 till kl. 6 f. m. Lärjungarna hade
alltså i flera timmar kämpat med
stormen, vilken måste hava varit mycket
svår, alldenstund vägen tvärt över
havet icke var mer än vid pass 40 stadier
eller 2/3 svensk mil.
26. Men när de fingo se
honom vandrande på havet, vordo
de bestörta,* sägande: Det är en
vålnad ;** och av förskräckelsen
uppgåvo de ett rop.
* De väntade väl, att han skulle
komma efter (v. 22), men icke på det
sättet utan till lands.
** Lärjungarna delade den
allmänna folktron om synliga uppenbarelser
av de avlidnas andar. Även hos
troende kunna ännu vidskepelser bo kvar.
27. Men strax talade han till
dem, sägande: Våren vid gott
mod; det är jag, frukten icke.
28. Men Petrus svarade
honom och sade: Herre, om det är
du, så befall mig att komma till
dig över vattnen.
29. Men han sade: Kom. Och
Petrus steg ned ur båten och
vandrade över vattnen och kom
till Jesus.*
* d. v. s. nära intill honom. Så
länge Petrus trodde, var han
mottaglig för Kristi kraft och kunde
därigenom göra, vad som för naturliga
kräftor var omöjligt.
30. Men när han såg vinden,*
vart han rädd, och då han
be-gynte sjunka, ropade han,
sägande: Herre, fräls mig!
* huru den brusade och hävde
böljorna. Vädret hade han icke givit akt
på, medan han var på något avstånd.
Då hade han endast sett på Jesus. Men
just när allt var nära överståndet och
han var alldeles vid målet, då såg han
på stormen, och då svek hans tro.
Kanske tyckte han sig nu så säker,
att han kunde taga ögonen från Jesus.
31. Men strax sträckte Jesue
ut handen och fattade i honom
och sad>e till honom: Du
klentrogne, varför tvivlade du ?*
* d. v. s. varför började du tvivla,
när du först hade varit så modig?
Märk: Petrus var icke utan tro, men
han hade en liten tro.
32. Och när de hade stigit
upp i båten, lade vinden sig.
33. Men de, som voro i båten,*
tillbådo honom, sägande: I
sanning Guds Son är du.
* Därmed menas icke blott
lärjungarna utan även alla övriga i båten
befintliga personer, båtbesättningen och
möjligen andra dessutom (kap. 8: 27).
34. Och när de hade farit
över, kommo de i land i
Genne-earet.*
Mark. 6:53 f.
* Gennesaret var en härlig trakt i
nedre G-alileen vid Galileiska sjön. Det
var 30 stadier (% mil) långt och 20
stadier (Ya mil) brett.
35. Och när den traktens män
kände* igen honom, sände de ut
i hela den kringliggande bygden
och förde till honom alla dem,
som hade ont,
* eller: fingo veta om honom.
36. och anropade honom,* att
de allenast måtte få röra vid
tofsen av hans mantel; och så
många, som rörde därvid, vordo
helt och hållet frälsta.**
Luk. 6: 19.
* De friska bådo honom, att de
sjuka skulle få taga på tofsarna av hans
mantel. Se anm. till kap. 9: 20.
** Det grekiska ord, som
evangelis-ten här använder, betyder egentligen:
De vordo genomfrälsta, d. v. s. helt och
hållet, i grund frälsta från sin
sjukdom.
- 74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
